Andhämtningen en oas i vardagen

I ett samhälle där livet är hektiskt och där många knappt hinner med sig själva, kan det finnas behov av andhämtning. En gång i veckan ges ett sådant tillfälle i S:t Petri kyrka i Västervik.

Stämning. en stunds meditativ stund inleder andhämtningsandakten.

Stämning. en stunds meditativ stund inleder andhämtningsandakten.

Foto: Marie Kerrolf

Andhämtning2017-02-16 08:00

Tonerna från orgeln strömmar varsamt och vackert över de kanske 100 personer som samlats i kyrkan vid lunchtid denna torsdag. Från sidodörrarna letar sig matångor in i kyrkan och vid sidan om kyrkbänkarna finns bord uppdukade för lunch. Det är dags för andhämtning i kyrkan. En tillställning som varje vecka lockar många människor – och som vuxit rejält under årens gång.

– Det startade i liten skala i början av 2000-talet. I dag kan det vara ett hundratal personer varje gång och utifrån frågor jag får på stan så verkar det vara väldigt uppskattat, säger Britt Alf som är präst i Västerviks församling.

För många är tiden knapp men tanken är att andhämtningen ska vara just det som namnet antyder – en paus från det hektiska liv som pågår utanför. En lunchtimme ska räcka för att både få en rogivande stund och mat i magen.

Andhämtningen börjar med en inledande meditativ stund, där någon – inte nödvändigtvis en präst – läser texter som manar till eftertanke. Därefter serveras en enklare sopplunch till lågt pris.

– Tanken är att tröskeln inte ska vara så hög, vare sig att att komma hit eller att ha möjlighet att köpa mat, säger Britt Alf.

Många av besökarna är stammisar.

– Jag har gått hit i många år. Första gången blev jag meddragen men nu händer det att jag går hit på egen hand. Jag har lärt känna folk som jag brukar sitta med, berättar Christina Hansson och får medhåll av John Sander som sitter och sörplar soppa vid samma bord.

– Det är roligt när man träffar olika människor. Jag tycker om gemenskapen, säger han.

Vid bordet sitter även Nils-Erik Hultquist som regelbundet besöker andakten med sin hustru Kerstin Holmquist. Så även denna dag.

Tillsammans med Elisabeth Johansson och de andra i lunchsällskapet sitter de på ”pensionärssidan” av kyrkan, den högra. Här sitter oftast de som har mer tid, medan den andra delen brukar befolkas av dem som har lite mera bråttom tillbaka till sina arbeten.

– Men vi har ingen brådska. Det har hänt att vi har suttit till två och löst världsproblem, säger Nils-Erik Hultquist med glimten i ögat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!