De ser lite nervösa ut när de får komma in till hästarna i stallet. Ridskolechefen Elin Tideström delar ut hjälmar och pekar på skyltar på boxarna och berättar vad hästarna heter. Att komma till Gamleby ridklubb och testa att rida är en av många aktiviteter som Andreas Nilsson och de andra som arbetar med flyktingbarnen anordnar.
– Vi försöker att ha någon aktivitet varje vardag och vi försöker koppla svenska ord till aktiviteterna. Vi har ingen tolk, vi använder mycket kroppsspråk, bilder och vilja.
Flyktingpojkarna som bor på Gläntan i Västervik är mellan 14 och 18 år gamla. Några av dem förstår lite engelska, men språkbarriären är stor. De vill alla börja skolan, men än finns det inte några platser för dem. Men med kroppsspråk och vilja verkar det mesta ändå gå att förklara och när de delats in i par får de leda ut hästarna ur stallet, över stallplanen och in i det kalla ridhuset.
Det är vissa saker man måste tänka på innan man sitter upp på en hästrygg. Elin Tideström förklarar att de måste hålla avstånd till varandra för att undvika sparkar, och att pojkarna måste vara lugna när de handskas med hästarna.
– Relax, bekräftar en av pojkarna och nickar där han sitter på hästryggen.
Det är inte bara för skojs skull som flyktingbarnen får prova på olika typer av aktiviteter. Det handlar om att skapa en fungerande och meningsfull vardag för dem med jobbiga bakgrunder. Andreas Nilsson säger att det också är en bra social träning att utöva aktiviteter som hockey med andra.
– När de själva får önska aktiviteter så vill alla spela fotboll. Så det gör vi tre gånger i veckan.
De turas om att sitta upp på hästarna och den andra i paret går bredvid och håller i hästen. Efter ett tag har de fått in tekniken och skrittar runt i ridhuset. Elin Tideström visar med armarna hur de ska dra i tyglarna för att få hästen att svänga. Lite senare kommer det fler pojkar ut till ridklubben i Gamleby, alla 27 kan inte vara där på samma gång. Alla ska få tre tillfällen var med hästarna. Tanken var egentligen att de skulle spara travandet till gång nummer två, men när Elin frågar om de vill testa och visar med kroppen så hörs ett upprymt ja. Och det går bra, de får order om att hålla i sadeln och att luta kroppen bakåt innan de får smacka på hästarna och trava en sträcka. Mustafa har fått låna hästen Hera och klappar henne tillgivet över nosryggen. Han tyckte att det var läskigt att rida, men också kul.
– Roligt, säger han och ler mot Hera.