Den 29 november är det första advent och officiell nedräkning till jul. Mikael Eriksson är arbetsledande komminister i Västerviks församling och han berättar att vi har firat advent sedan den kristna tron kom till Sverige under 1000-talet. Dock har sättet vi firar på förändrats sedan dess och Mikael säger att utsmyckning av våra hem har blivit viktigare ju bättre ställt vi har fått det.
– Att hänga upp stjärnor i fönstren förutsätter ju att man har ett eget hem.
Mikael tror att utsmyckningen av hemmet vid advent är så viktig på grund av att den bär med sig minnen. Man kanske tänker på hur det var i ens eget föräldrahem när man hänger upp en adventsstjärna i fönstret. Minnena är kopplade till föremålen och kan förstärka glada minnen.
– Sedan omtolkar vi och ger symbolerna nya värden. Men minnena är viktiga, de ger oss ett sammanhang, känslan av att vi hör till någonting.
Stressen som många känner runt jul tror han beror på förväntningarna vi har på oss själva och på vad vi förväntas göra. han tror att många tappar bort sig själva på vägen. Men att själva grundorsaken till varför vi firar advent och jul riskerar tappas bort i julstressen är han inte orolig för. Han säger att vi känner oss trygga i symbolerna och att vi investerar nya minnen i dem. En adventsstjärna kan symbolisera väntan på att Jesus ska komma, eller de vise männens drömmar.
– Jag tycker att vi ska se adventsstjärnan som en symbol för att vi inte ska glömma bort våra drömmar.
Första advent innebär alltid många människor i kyrkorna, så även på lucia och julafton. Där emellan har vi fullt upp med att hinna med oss själva, tror Mikael. Han säger att advent är ”hyfsat viktigt” för honom och att det innebär minnen av släktingar som inte finns längre. Men han är ingen som stressar upp sig när det blir advent.
– Det blir någon stjärna och ett par julgardiner. Det ger så mycket ljus när det blir advent. Det är en grå period men sedan blir det december och vi tänder upp.
Mikael säger att julen till stor del är en intensiv barnhögtid och att den nog blir som mest meningsfull om man firar med barn mellan fyra och tolv år. Det är då vi går som mest all in, menar han.
– När vi blir äldre ökar risken att vi bara ger varandra varsin trisslott och det är ju inte så kul.
Men kan det blir för mycket av det goda givandet? Mikael säger att det nog kan bli för mycket av allting egentligen, men att vi i tider när människor är rädda ska passa på att vara extra generösa.
– Och så ska vi förlåta varandra när saker går åt skogen. Vi är trots allt bara människor.