Ledare: Vinterns Kinderägg

Kanske dags att investera i världens största tak och bygga över hela kommunen så att vi slipper snön?

Västervik2010-01-08 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Eller inte - däremot bör vi kanske påminna oss om i vilket land vi lever. Trots vetskapen om att det blir vinter varje år, blir de flesta lika överraskade när snön kommer.Snötäcket över Västervik har legat i några veckor vid det här laget. Somliga har varit mer än lovligt entusiastiska och hyllat mysfaktorn med en vit jul och barnens möjligheter till rekreation med pulka och skidor under jullovet. Andra har mest beklagat kylan och förbannat snön.Det vanligtvis ganska tillbakadragna och småsnacksobenägna svenska folket har inte haft några svårigheter alls att komma på samtalsämnen i väntan på bussen eller i kön på Systembolaget - kylan, snön och därtill relaterade frågor är heta just nu.Och inte undra på det. Emellanåt är det som att en hel del trafikanter tror att vädrets inverkan på trafikförhållandena är lika med noll. Bilister som tror att vinterdäck borgar för att fordonet utan problem ska kunna framföras i lika hög hastighet som när det är barmark, cyklister som optimistiskt drar iväg men ramlar efter de första tre meterna och fotgängare som stövlar ut på övergångställena utan att se sig om och tror att bilisterna har samma bromssträcka som vore det högsommar. Kanske tar det ett tag innan vi vant oss vid snöväglaget - men visst är det underligt att det ska behöva ta ett bra tag varje år?Hur många har inte grymtat på kommunens snöröjning på sistone? Antingen har snöröjarna varit ute för sent, gjort för lite eller inget alls. Eller så har de varit allt för nitiska och lyckas åstadkomma vallar på trottoarerna som gör att villa- och fastighetsägarna tvingas skotta bort ett antal kubikmeter snö extra för att göra "sin" trottoar ren och gåvänlig.Vi befinner oss inte i någon katastrofzon, vi befinner oss i Västervik och det är lite mer vinter än vanligt - egentligen inget att vara varken förvånad eller irriterad över. Däremot kanske känslan av att vara utsatta, känslan av att inte kunna leva sitt vardagliga liv som vanligt, kan locka fram något gott hos oss. Vänligheten att fråga grannen om hon har ärenden att uträtta om bilen ändå ska köras, skotta äldre bekantas trottoarer, bära in tidningen till dem som bor bredvid eller skotta loss en främling som kört av vägen.Visst ska vi gnälla på kommunens snöskottning när det är befogat - absolut, vi betalar ju alla för den trots allt. Men i snöyran och ovädret visar sig ofta medmänskligheten och hjälpsamheten vara det som värmer allra mest.