LEDARE: Vilket politiskt ansvar?

Statsåklagare Gunnar Stetler har föreslagit ett register över riksdagsledamöternas resor och vem som betalar dem. Jurister från Institutet mot mutor stöder förslaget men ser även tydligare regler som ett alternativ. Riksdagspartierna däremot är över lag inte alls lika positiva till förslaget."Det måste ändå finnas någon form av självständigt omdöme och integritet även för riksdagsledamöter", säger Peter Eriksson till Ekot som alltså förefaller mena att ett reseregister skulle ta bort behovet av omdöme hos riksdagens ledamöter snarare än att öka det. Johan Pehrson, gruppledare för Folkpartiet, menar att det kanske inte behövs då sådant brukar lösas genom att väljarna röstar bort personer med frekvent dåligt omdöme.Pehrsons tanke är förvisso vacker. Att vi väljare utövar vår makt och avkräver omdömeslösa ledamöter politiskt ansvar genom att "rösta bort" dem. Så ser det dock inte vårt valsystem ut i dag. För att det ska vara möjligt skulle systemet för personröster behöva stärkas.När politiker visar prov på extremt dåligt omdöme sätts de ofta bara i träda i väntan på att vi andra ska glömma. Sedan förs de fram på nytt. Med dagens system har partierna ett mycket större inflytande över vilka personer som väljs in i riksdag och andra folkvalda församlingar än vad väljarna har. Genom att sätta en impopulär kandidat högt upp på listan återstår för den som vill "rösta bort" denne i praktiken enbart att rösta på ett annat parti.Vi minns till exempel Björn Rosengren. Att kalla Norge för den sista Sovjetstaten var långt ifrån det första orosmolnet på en annars klarblå himmel. 1994 hade han tvingats avgå som ordförande för TCO efter att det framkommit att han betalat porrklubbsbesök med fackets kontokort. Vad kunde väljarna göra för att bli av med honom, eller för den delen Mona Sahlin. Missnöjet efter att det avslöjats att hon använt statens kontokort för privat bruk var allt annat än ringa. Det sägs ibland att makten ska vara rädd för folket och inte tvärtom. Det är givetvis en aning tillspetsat. Om de folkvalda ständigt gick runt och var rädda för oss andra skulle politiken snarast riskera att urarta i extrem populism. Men det får heller inte gå för långt åt andra hållet. Det vore väldigt hälsosamt om de personer vi valt att representera oss i vissa situationer kände ett litet pirr i magtrakten som fick dem att stanna upp och reflektera: Kan jag stå för det här?Politikernas ansvar är inte en enkel fråga och balansgången mellan reglering och förtroende kan vara svår att gå. Ämnet förtjänar därför att debatteras sakligt och att utredas ordentligt.

Ledare: Vilket politiskt ansvar?