I en undersökning bland landets centerpartistiska distriktsordförande har Svenska Dagbladet nu kartlagt att en del av dem ifrågasätter om Centerpartiet ska gå in i valrörelsen 2014 under alliansflagg. Till en början kan det givetvis framstå som en minst sagt märklig ståndpunkt efter två allianssegrar på raken.
Men om man ser till partiernas egenintressen är det inte svårt att förstå frustrationen över att allianssamarbetet visserligen givit partierna regeringsmakten, men samtidigt gjort de mindre partierna ännu mindre och det större ännu större.
Är målet med Alliansen att det ska bli ett stort allmänborgerligt enhetsparti, då är det helt rätt att inte ifrågasätta samarbetets nuvarande form. Är man däremot intresserad av att bejaka olikheterna inom Alliansen och faktiskt se möjligheterna och potentialen i variationen - kan det finnas skäl att diskutera framtida former för samarbetet.
En viktig aspekt av det borgerliga samarbetet, som ofta glöms bort, är att Alliansen inte är någon ideologisk enhet. Tvärt om innehåller den ett brett spektra av liberaler, konservativa, kristdemokrater och allmänborgerliga med diverse prefix. Konstellationen är sålunda inte helt okomplicerad.
Ett av den borgerliga idédebattens senaste tillskott är essäboken Borgerlig Framtid, som nyligen gavs ut av Timbro med Håkan Tribell som redaktör. En av texterna är skriven av Thomas Idergard som sätter fingret på ett av Alliansens dilemman i sin essä "Därför är jag inte liberal".
Med all tydlighet drar han upp några viktiga skiljelinjer mellan dem han kallar liberaler å ena sidan och borgerliga å andra. De han beskriver som borgerliga skulle i allt väsentligt också kunna etiketteras som konservativa. En central skiljelinje som han tar upp är människosynen. Vid en snabb reflektion kanske det kan te sig som en bagatell men i grunden rör det sig om en helt avgörande skillnad. Om individ kontra människa skriver Idergard: "En ’individ’ är till exempel en inavlad varghona; en av många, någon som inte utmärker sig mer än sin enskildhet och som kan betraktas uppifrån och manipuleras. Människan, däremot, är en person som äger ett okränkbart värde enbart genom sitt blotta vara (inte genom sina funktioner eller handlingar), unik och avskild från andra men som utvecklar sin potential i relation till andra".
Det är ingen liten skillnad han beskriver - dessutom endast en av många.
De borgerliga partierna blir allt mer lika, sägs det. När man ser till grunderna, till varifrån respektive parti och finner sin inspiration, blir olikheterna betydligt större. Målet med Alliansen, åtminstone det som hittills artikulerats, är att vinna val med ett program genomfört av kompromisser från fyra olika håll.
Att centerpartister nu börjar fundera på hur de ska förhålla sig inför 2014 är ett helt naturligt steg. För partiets existens men också för partiets grundvärden. Kanske är de väl tidigt ute. Men frågan som med tiden kommer att bry borgerliga politiker är; Är Alliansen ett medel för att nå inflytande makt tillsammans med ickesocialistiska bröder och systrar eller är målet att sammanfoga partierna till ett?
Så som valparaply för icke-socialistiska idéer i det politiska landskapet har fenomenet Alliansen varit en framgångssaga. Däremot ryms väsentliga ideologiska skillnader, inte minst mellan liberaler och konservativa - frågan är hur länge det är möjligt att inte låta dem få ta större plats.