Ledare: Vilken är drivkraften?

Här i Sverige har någon skolmassaker hittills inte skett, såsom är fallen i Finland och Tyskland. Däremot har hot om våldsdåd framförts.

Västervik2010-03-20 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Kungliga tekniska högskolan hotades i måndags, i tisdags var det Ludvigsborgsskolans tur. Att skolledning och polis tog hotet på allvar förtjänar all respekt, liksom att polis med hjälp av FBI så snabbt lyckades spåra vem som låg bakom hotet. Ett pojkstreck hävdar vissa. Ett skämt, säger andra. Tveksamt. Det ligger nära tillhands att tro att det ligger något annat bakom pojkens handlande - det var nämligen inte bara ett tomt hot som nådde skolan, det fanns ett tydligt hämndmotiv. Människor har gjort honom illa - då hotade han att komma till skolan också skjuta dem. För familjen, skolan och sociala myndigheter ligger ett stort arbete och väntar. Vad är det som får en tonåring att sätta skräck i en hel skola på detta vis?Arbetet med skolans värdegrund - att visa respekt gentemot varandra och civilkurage - är oerhört central. Alla skolor måste bli bättre på att upptäcka mobbning och elever som hamnar snett. Arbetet måste genomföras i praktiken. Enbart som hyllvärmare på skolexpeditionerna tjänar varken antimobbingsplaner eller skolans värdegrund till något. Det yttersta ansvaret för minderåriga åligger föräldrarna. Den sanningen går icke att rubba. Men det är tveklöst så att barn och ungdomar vistas i skolmiljön stora delar av dygnet. Det är där de träffar jämnåriga och det är inte sällan där de har sin sociala bas utanför familjen. Om inte där är tryggt, om inte människor blir sedda där, om de blir kränkta och mobbade - då blir vardagen ett helvete. För vissa kan hämndbegäret gro snabbt och djupt och ta sig mycket obehagliga uttryck.