Svenska odlare uppskattar att de får lite bättre lön för mödan, samtidigt som det knappast handlar om något större lidande för konsumenterna. Sverige lever ju överlag i Marie Antoinettes värld. Den franska drottningen undrade varför inte folket åt kakor när de hungrade på grund av brödbrist. Även vi har alternativ i dag.
I Frankrike blev det revolution. Sverige upplevde hungerkravaller under första världskriget. Även sedan välfärden etablerats har matpriserna varit ett politiskt hett ämne. 1972 bojkottade "Skärholmsfruarna" mjölk och kött för att få Olof Palme att sänka priset. Efter 90-talets skattereform sänktes momsen på livsmedel, eftersom det ansågs politiskt maktnyttigt.
Men ämnet mat och politik är inte lika laddat här som i många andra delar av världen, där politisk styrning av matpriset förekommer i både demokratier och diktaturer.
Vi ser det i arabvärlden, där regimerna i Egypten och Bahrain, under press, beslutat om ökade subventioner. De känsligaste varorna är matolja, socker och mjöl.
I Ryssland har priset på bröd och bovete extra betydelse, i Indien är lök en politiskt känslig vara, och i Mexiko och regionen däromkring är priset på majsmjölet till tortillan och bönorna till riset något politiker med självbevarelsedrift måste hålla reda på.
FN:s livsmedelsorganisation FAO gör löpande prognoser om tillgången till och priset på livsmedel. Sedan en tid pekar trenden uppåt.
Orostecken kommer nu från Kina, världens största veteodlare och i normala fall självförsörjande. Men svår torka, som också innebär problem med dricksvattnet, kan tvinga Kina ut på världsmarknaden. Pengar har man gott om. Kina kan lätt slå ut fattigare importörer, när Australien och andra traditionella kornbodar har problem med utbudet.
Det ser dock inte helt dystert ut. Pakistan har trots översvämningskatastrofen i fjol åter börjat exportera. Afrikas grödor verkar klara sig bra. Det talas trots problem i krisområden just nu inte om större pågående och förestående svältkatastrofer.
Här hemma befinner vi oss - ännu - i valfrihetens paradis. Den som inte vill äta mer eller mindre plågade kycklingar, grisar eller tumlade kor kan leva lika billigt vegetariskt. Den som i dessa dagar oroar sig för den vietnamesiska hajmalens antibiotiska uppväxt kan byta till lika prisvärd svensk strömming med historiskt betingad PCB-halt.
I ett globalt perspektiv har vi alternativ. Som en gång Marie Antoinette.