Trots dåliga vädret gungar sommarsverige med festivalyra från lilla Emmaboda som i helgen lockade otroliga 10 700 besökare till Stockholm Pride vars parad förväntas följas av över 500 000 personer. Kommunpolitikerna öppnar upp kranarna och ut forsar miljontals surt förvärvade skattekronor. Redan hårt belastad polis- och rättsväsende men också sjukvård tvingas ytterligare ned på knäna för att klara av festivalens baksidor. Det innebär att för några dagar blir nöjesbranschen kärnverksamhet i kommun, landsting och stat som redan blöder ekonomiskt på grund av lågkonjunkturen. I Trollhättan tröttnade polisen och skickade notan på 481 000 kronor för festivalbevakningen till kommunen som i sin tur överklagat till förvaltningsrätten. Alla vill gå på festival men ingen verkar vara intresserad av att vilja betala inträdet.
Festivalernas positiva sidor förtjänar också att belysas. Häromdagen deklarerade Elisabeth Thand Ringqvist, VD för Företagarna att årets nästan tusen festivaldagar omsätter 4-6 miljarder kronor och blivit en riktig jobbmotor med sina 4 500 heltidsarbeten. Stärkt självkänsla för samhällen som Västervik med Visfestivalen går förmodligen inte mäta i pengar. Marknadsföringen av orten är viktig men varför har inte fler kommuner intresserat sig för att satsa på festivaler som inte belastar välfärden eller den övriga kommunala kärnverksamheten? Vi är vana vid att betala för vår egen underhållning alla andra fredags- och lördagskvällar. Kanske borde det gälla årets alla dagar.