Semesterfirande Västerviksbor kan glädjas över den rekordbilliga euron som nu handlas för 8,44 kronor och som fortsätter att falla i takt med krisen i främst södra Europa. I takt med att krisen växer sig allt djupare ökar också övertron på centrala lösningar med mer makt och pengar till Bryssel. I tisdags samlades ministrar från de 27 EU-länderna i Bryssel för att under det cypriotiska ordförandeskapet rösta om EU:s budget för nästa år. Trots att pengarna är slut i vår tids värsta kris vill EU:s regeringar öka budgeten med drygt 30 miljarder kronor medan EU-kommissionen vill öka den med hela 75 miljarder kronor. Sverige med EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) på plats röstade som enda land tillsammans med Storbritannien och Nederländerna nej till förslaget. Förhandlingarna kommer att fortsätta och sista ordet förväntas inte vara sagt förrän nästa år. Trenden är däremot oroväckande.
Det är viktigt att slå fast att bara spanjorer kan rädda Spanien, italienare rädda Italien och greker rädda Grekland eftersom det är nationella besparingar och reformer som måste komma på plats i medlemsländerna. Att euron kraftigt försvagats är marknadens uttryck för att beslutsfattarna inte längre går att gömma sig bakom varandra. En bra början för att kunna återvinna förtroendet skulle kunna vara att börja minska EU:s jordbruksstöd som utgör nästan 40 procent av den totala budgeten och som kostar cirka 500 miljarder kronor årligen. Att betala europeiska bönder för att tillverka mat som vi sedan i livsmedelsbutikerna ännu en gång ska betala för att köpa flera gånger dyrare än från andra är under alla normala omständigheter en dålig idé. I en finans- och eurokris borde det vara helt uteslutet. Efter decennier av bland annat jordbrukspolitik har EU blivit överviktigt och det har blivit dags att börja banta.