I hjärtat finns det nationella - det är den blågula svenska fanan som hissas på högtidsdagar och jubileum, inte EU-flaggan. Det är Sveriges nationaldag som firas, inte Europadagen. EU:s flagga med blå botten och tolv gyllene stjärnor hissas mestadels på offentliga byggnader och vid officiella sammanhang, det är en etablissemangets och det offentligas symbol, knappast de europeiska folkens.
Oavsett vilka politiker som styr i våra grannländers parlament, så är de europeiska länderna just grannar. Grannar måste man förhålla sig till - det är trevligare och smidigare utan större tvister och oegentligheter mellan familjerna i radhusområdet. Därför är också intresset för hur det går i parlaments- och presidentval i andra europeiska länder stort - till syvende og sidst påverkar sådana resultat oss. Nyss avslutade Frankrike en lång och intensiv presidentvalrörelse som slutade i att socialisten Francois Hollande tog hem segern och för första gången sedan tidigt 80-tal slog ut en sittande president som kandiderade för omval. Sarkozys impopularitet bidrog starkt till valresultatet även om det trots allt till slut blev ganska jämnt.
I krisande Grekland röstade också befolkningen, där handlade valet om ett nytt parlament. Och det blev ett väldigt omvälvande resultat när väljarna sade sitt. Grekiska nazister sitter numera i parlamentet, kommunisterna också och de är ungefär lika stora och ett annat yttervänsterparti blev näst största parti. Regeringsförhandlingar pågår och det lär bli mycket svårt att kunna hitta någon majoritet.
Det europeiska samarbetet med den gemensamma valutan gör att länderna runtomkring påverkas mycket av vad som sker. Sett till valprogrammet lär Hollandes förslag om bland annat sänkt pensionsålder inte direkt förstärka den redan skuldsatta franska ekonomin. Det nya grekiska parlamentet med en rejäl andel extremister och med oklara majoritetsförhållanden, lär få problem att höja landets ekonomiska trovärdighet.
Den europeiska storpolitikens dilemma är hur krisen ska övervinnas och hur situationer av denna art ska kunna undvikas i framtiden. Mer av överstatlighet och kontroll, och därmed svagare nationalstater, är ett svar på frågan som ivriga federalister gärna ger. Men problemet med det svaret är att det går helt i otakt med opinionen.
Redan i dagsläget står länderna mycket närmre knutna till Bryssel än vad de någonsin gjort tidigare. Det vore enormt olyckligt om krisen tvingar fram ytterligare centralisering. Vi har sett hur folken i olika länder genom decennierna röstat om och om igen, när traktat och fördrag först underkänts av väljarna för att till sist ändå godkännas. Och vi har sett hur andra stora förändringar inte gått till folkomröstning, säkert delvis på grund av att det finns en rädsla för att folkopinionen skulle slå bakut. Det är sådant som skapar förakt för politiker och för demokratin.
Det europeiska samarbetet har på flera plan tjänat Europa väl. Grundtanken om att samarbeta i stället för att kriga är god, liksom att samarbetet underlättat för handel mellan länderna och för EU-medborgarna att röra sig mellan olika länder. Dessutom har EU varit en viktig sporre, för länder som lämnat diktatur bakom sig, till att demokratiseras och reformeras i snabbare takt för att komma ur kommunismens grepp. Europa behöver samarbete, inget snack om den saken. Men överstatlighet, byråkrati och demokratiunderskott är begrepp som säkerligen en stor del av européerna inte känner sig helt till freds med.
Är då dagens form för samarbete nationer och regioner emellan, den bästa? Borde andra typer av samarbeten få större befogenheter på vissa politiska områden? Skulle det nordiska samarbetet kunna utvecklas och stärkas i ett mer mellanstatligt och avskalat EU än dagens? Debatten om hur samarbetet mellan Europas länder ska se ut om tjugo eller femtio år behövs och behöver få en rejäl knuff i framåt.
I sådana här debatter riskerar många peka på ytterligheter. Någonting att hålla i åtanke: Det finns fler ingångar i en framtidsdiskussion om Europa än att antingen förfäkta en federation eller inget mellanstatligt samarbete över huvud taget.