Distrikten i Uppsala och Stockholms län har nominerat vice partiledaren och gruppledaren i riksdagen, Mats Odell, till partiledare. I kommentarer har Odell tidigare sagt att han inte kommer att kandidera mot Göran Hägglund, nu låter det annorlunda. Till Expressen meddelar han att han kommer att lämna sitt svar till valberedningen. Det kan förvisso betyda detsamma som tidigare, men det kan också betyda motsatsen. I lägen som dessa kan ytterst små förändringar i uttalandena betyda väldigt mycket. Kanske kandiderar Odell eller måhända Bengt Germundsson - partiets i särklass populäraste kommunpolitiker. Men ännu verkar det vara tomt på öppna utmanare.
Vad KD egentligen borde lägga all sin kraft och energi på är att hitta en tydlig och konsekvent politik och strategi.
När Göran Hägglund i gårdagens Svenska Dagbladet skrev en debattartikel om viktiga principer för utveckling av partiets nya familjepolitik, landar han rätt. KD framstår här som valfrihetens försvarare nummer ett. Det är kring valfrihet och trygghet, med utgångspunkt i människor och deras olika skeenden i livet - som barn, unga, familjer och äldre - som Kristdemokraterna ännu tydligare borde bygga sin politik på och på så sätt förvalta sitt idégods.
Det finns inga snabba lösningar till ett varaktigt ökande stöd i opinionen. Vad som däremot inte stärker ett redan hårt prövat parti är när kritiker ryter till om avgång, längtar efter en frälsare, men ingen som öppet anmäler sig som motkandidat.