Vår konsumtion av fisk och skaldjur ökar. Vilket inte minst är glädjande ur ett folkhälsoperspektiv. Redan i dag är mer än hälften av havsprodukterna vi äter resultat av planerat vattenbruk. Dock handlar det mest om importerade varor. Svenska fisk- och skaldjursodlare producerar tiotusen ton per år. Men internationellt sett är det lågt. Norge producerar nästan tio gånger så mycket. Naturligtvis är det svårt att jämföra sig med just Norge som har en starkare kultur både av att äta och producera mat från havet. Men jämförelsen kan också göras med Danmark. Trots att danskarna har långt sämre förutsättningar än svenskar att syssla med fiskodling producerar de fem gånger så mycket odlade havsprodukter som vi. Det borde ringa en klocka att vi har förbisett möjligheten med vattenbruk.
Paradoxalt har mycket av kunskapen som möjliggjort ett modernt vattenbruk kommit från Sverige. Vi har varit duktiga på att forska om miljöeffekterna om vattenbruk. Men sedan har det varit entreprenörer i andra länder som slagit mynt av erfarenheterna.
Att vattenbruket inte varit utbrett i Sverige har flera orsaker. Men en viktig faktor är, enligt Vattenbrukarnas riksförbund, att tjänstemän på kommunal och regional nivå tycker att frågeställningarna kring vattenbruk är för svåra.
Och visst, ingen kan sticka under stol med att etablering av vattenbruk kräver noggranna utredningar. Ägandeförhållanden är ofta svåra. Strandskydd ska tas till vara. På många orter finns det rester av vattenrättsdelar som inte ingick i skiftena. Inte sällan måste man förhandla om servitut.
Vidare är miljöskyddet viktigt. Det finns exempel på hur fiskodlingar lett till att smittor spridits i fria bestånd. Artskydd måste garanteras. Ryska laxodlare har genom att bortse från detta lyckats importera lax från Stilla havet som nu börjar dyka upp i Nordatlanten.
Problemen är stora men de är inte oöverstigliga. Frågorna om artskydd, smittskydd, landskapsskydd, och juridiska rättigheter är inte egentligen inte mer komplicerade inom än inom jordbruk. Om kunskaper om vattenbruk sprids kommer det bli lättare för entreprenörer som vill satsa på den typen av näring.
Ett starkare svenskt vattenbruk skulle vara en fördel för den svenska landsbygden. Det skulle medföra nya jobb, och det finns möjligheter till ytterligare mervärde. Till exempel kan vattenbrukare stödja lokalt turistfiske.
I väntan på en nationell politik för starkare vattenbruk borde landsbygdskommuner med många vattendrag, själva undersöka möjligheterna hur de kan underlätta för entreprenörer som vill etablera sig i branschen.