Rivningshysterin från 60- och 70-talen som drabbade mången svensk stad får inte upprepas. Om detta är säkert de allra flesta helt överens.
Som ett uttryck av rädsla för att förfula vår kommun reglerar nu stadsarkitekt och politiker strikt hur stadens uteserveringar ska se ut. Somligt är fint och då är det utan reklam, annat är fult och då är det av plast. Det var ett i grunden egendomligt resonemang bakom riktlinjerna som antogs under förra året. I samma anda hörs nu också kritiska röster mot bygget av nya Slottsholmen. Motståndet mot byggnaden ur ett kulturhistoriskt perspektiv verkar gå sida vid sida om Jantelagen också i detta fall.
Vem tror han att han är, den där ABBA-Björn? frågar sig säkert en och annan Jantelagare. De flesta vet svaret på den ogina och något förminskande frågan och ser också vilka vinsterna med det nya huset kan bli. Det gamla huset är utdömt och det gick troll i Visans hus. Nu är det dags för något nytt och Ulvaeus är beredd att satsa. Självklart ska detta uppmuntras. Ska Västervik kunna vara attraktivt också i framtiden behövs alla krafter för ett expansivt näringsliv och för nya inslag i stadsmiljön - vår tids avtryck bör också ges utrymme.
Låt oss hoppas att en av Sveriges vackraste tomter snart kan inhysa hyresgäster och restaurangbesökare. Rucklet som står där i dag är inte värdigt vår stad.