precis som i andra sammanhang förekommer en del diskussioner vid sidan av själva huvudattraktionerna också i samband med Nobeldagen. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson har inte heller i år blivit inbjuden till Nobelmiddagen. Som tidigare kommenterats här på ledarplats är det ett både underligt och beklagligt beslut som Nobelstiftelsen tagit. Ännu märkligare framstår det när man motiverar det med att SD:s värderingar strider mot Nobels anda och samtidigt bjuder in ambassadörer från diktaturstater som Syrien, Sudan, Saudiarabien, Nordkorea, Vitryssland, Iran och Eritrea.
Reportern Joachim Kerpner ställde följande fråga i gårdagens Aftonbladet till Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten:
"Men om ni bjuder in diktaturer, och anser er ändå kunna arbeta i Nobelprisets anda, då kan ni väl bjuda in Åkesson?"
Heikensten svarade lika häpnadsväckande som inkonsekvent i samma artikel:
"Jaa, alltså jag säger inte att man inte skulle kunna göra det. Jag bara konstaterar att Nobelstiftelsens styrelse valde förra året att inte göra det, och det beslutet har inte styrelsen velat ompröva i år. Det framstod inte som naturligt att i det här sammanhanget bjuda in någon som man uppfattade stod för helt andra värderingar."
Står för helt andra värderingar? Hur är det ställt med omvärldsanalysen egentligen? Terrorregimen Iran versus Sverigedemokraternas demokratiskt valde partiledare vars parti finns i riksdagen med över 300 000 svenskar bakom sig. Stiftelsens argumentation saknar både snille och smak.