När Ekots granskning i dagarna visade att priserna på biljetter i kollektivtrafiken stigit är det ett sundhetstecken som borde välkomnas snarare än motarbetas. Prisökningen i Kalmar län på 41 procent sedan 2003 följer i stort sett riksgenomsnittet. Skillnaden är att KLT får feta privilegier från skattebetalarna som landets mest subventionerade kollektivtrafik, näst efter Gotland.
På samma sätt som bidragsberoende i allt för långa perioder kan vara skadligt för människor riskerar miljonsubventionerna till KLT lägga sig som en våt filt över verksamheten. Varför anstränga sig för högre kvalitet, bättre komfort, smarta effektiviseringar och nytänkande när pengarna automatiskt kommer från politiker i Kalmar snarare än passagerare i Västervik? Få privata företag som lever på kundernas betalningsvilja skulle komma på tanken att införa ett obegripligt system där en och samma resa har tre olika priser. Ännu färre skulle sedan klamra sig fast vid systemet efter omfattande kritik från resenärerna. Förmodligen skulle inget annat företag göra det billigare med böter än månadskort som KLT med lägst straffavgifter för plankning i hela landet. Men i landstingshuset i Kalmar är allt möjligt.
Fungerande infrastruktur, väl utbyggda kommunikationer och bekväma resor är helt nödvändigt för att landsbygd och småstadssamhällen ska kunna bli attraktiva. Därför behövs nödvändiga investeringar och lokala satsningar på ett sätt som också kräver ökade priser. Till skillnad från alla straffavgifter på bilismen såsom bensinskatten på 60 procent av bensinpriset går vartenda krona av biljetterna tillbaka till kollektivtrafiken. Det finns en också en pedagogisk och kommunikativ utmaning att alliera sig med sina kunder på ett sätt som ökar förståelsen. Vår konsumtion går mer och mer mot aktiva ställningstaganden där vi känner stolthet över fattade beslut om vi vet att tjänsten, produkten eller varumärket också bär någonting gott med sig. När vi dessutom känner oss delaktiga är vi beredda att betala mer.
Att många Västerviksbor väljer bort kollektivtrafiken borde rimligen ha sina naturliga förklaringar. Kanske är det hög tid för KLT att bli mer beroende och därmed intresserade av sina resenärer än avlägsna landstingspolitiker. Då måste priserna på biljetterna förtjäna sitt värde snarare än sättas godtyckligt utifrån strikt politiska mål. Till syvende och sist handlar det om på vilket sätt vi formar vårt samhälle och kollektivtrafiken. Antingen gör vi det underifrån med medborgar- och resenärsperspektiv som driver utvecklingen i önskad riktning. Eller så gör vi det ovanifrån där politiker och tjänstemän 14 mil söder om Västervik misslyckas med att locka resenärer och sedan löser det kortsiktigt med att tvinga fram mer betalning genom skattsedeln. Att det senare alternativet just nu tycks vara högsta mode i landstingshsuet är en viktig anledning för oss alla att börja bry oss mer om KLT än vad KLT bryr sig om oss.