Vår kugge i Afghanistan
Två dödade soldater och en skadad. Ytterligare en sorglig påminnelse om allvaret i den svenska insatsen för Afghanistan. Och en påminnelse om behovet av att kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt.
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Afghanistan som är bättre för invånarna och omvärlden. Men varje kugge är viktig.Sverige och Norge har kring 500 soldater på plats, Finland 100. Danmark med drygt 700 har varit verksamt i farligare delar av landet. Det syns i statistiken - över 30 döda danskar. Svenska folket torde mycket väl förstå allvaret. Därför behöver politikerna inte huka i buskarna av rädsla för krav om reträtt.Om Sverige ensidigt drog sig tillbaka skulle det kanske inte ha någon större inverkan omedelbart för Afghanistan. Men det vore fullkomligt förödande för vår internationella trovärdighet, från FN till vårt närområde. Lyssnar man på våra politiska ledare råder där en påtaglig enighet. Vänsterpartiets Lars Ohly låtsas visserligen som om han har ett
alternativ, men det är bara munväder. För det första har regeringen kraftigt ökat det civila biståndet, det godkänner Ohly. För det andra är det som vanligt med kommunister, före detta och nuvarande: de kan ha en del poänger i sin problembeskrivning, men deras lösningar för galet fel. Och i fallet Ohly finns de alltså inte alls, inte om han vill vara en del av de socialdemokratiskt ledda rödgröna. Deras inställning till Afghanistan är ju att vänta och se - till vilken slutsats president
Barack Obama kommer vid sin översyn 2011. Det är i praktiken precis den linje regeringen och försvarsminister Sten Tolgfors håller sig till. Listan kan göras lång över inre problem och omvärldens misstag sedan talibanerna störtades 2001. De hade trotsat FN genom att skydda internationella terrorister. Under ett par år verkade det möjligt att återge Afghanistan det mått av stabilitet med utveckling som gällde "de gyllene åren" innan monarkin störtades 1973. Men snabbt bevisade centralmakten sin oförmåga, inåt och utåt. President Karzai kunde bara hålla sig på topp genom att tillåta sina bundsförvanter att berika sig. Den säkerhetsapparat som började byggas upp tycktes förfalla lika snabbt som den tillkom. Den kunde varken mäta sig med de krigsherrar som stödde Karzai eller med talibanerna som återhämtat sig bland sina etniska fränder i Pakistan. Det finns gott om vapenföra unga män i landet. Likafullt saknas soldater redo att försvara sin regering. Men det saknas alltså tyvärr inte män redo att likt självmordsbombare angripa svenska soldater.