Priserna på bostadsrätter har den senaste tremånadersperioden stigit med en procent i riket och det genomsnittliga utgångspriset har stigit med tio procent de senaste tre åren. Samtidigt råder bostadsbrist i nästan hälften av landets kommuner. Enligt Statens Bostadskreditnämnd behövs det byggas 35 000 till 40 000 nya lägenheter per år men enligt Boverket kommer det i år bara att byggas 24 500 lägenheter. Trenden har varit densamma de senast tjugo åren med negativ utveckling.
På landets universitet och högskolor har studenterna börjat tälta och bo i husvagnar för att kunna fullfölja sina utbildningar. I Västervik stod över 2000 i aktiv bostadskö förra året varav hundratals bor utanför kommunen och vill flyta hit - men det går inte. Bostadsbristen slår särskilt hårt mot de unga som i allt högre utsträckning börjar kallas "mambo" dvs. ofrivilligt bor kvar hemma hos mamma. Enligt Hyresgästföreningen vill just nu 248 000 unga vuxna ha en egen bostad. Men det byggs inte. Eftersom Sveriges befolkning ökar tack vare invandring och i synnerhet inflyttningen till storstäderna börjar symptomen som synliggör den sjuka bostadsmarknaden bli allt fler. Det sjuka ligger i att bostadsmarknaden vare sig handlar om bostad eller marknad. Istället är det regleringar, skatter, byråkrati, avgifter, förbud och politisk klåfingrighet som ligger bakom alla köer.
På grund av hyresregleringar som infördes under andra världskriget som innebär att byggherrarna inte kan sätta egna priser blir nybyggnationer sällan en lönsam affär. Det får också absurda konsekvenser som att rika innerstadsbor får sin hyra subventionerad av alla andra som ofta inte har kontaktnätet för att kunna roffa åt sig attraktiva hyreskontrakt för låga priser. Byggskatter och avgifter i kombination med plan- och bygglagar som gör det både dyrt och krångligt att bygga nytt är andra effektiva sätt att skapa köer på. Varför är inte fler politiker intresserade av att en gång för alla göra upp med en förlegad och mycket märklig bostadspolitik? Om Sveriges finansmarknad hade samma ordning skulle vi få ekonomiska läget i Grekland att framstå som en västanvind i jämförelse.
Tänk om samma regler och avgifter för försäljning och uthyrning av bostäder skulle gälla alla andra produkter i samhället. Till exempel sådana vi försöker köpa i livsmedelsbutiken: Tyvärr är allt bröd i affären sedan länge slut eftersom brödtillverkarna inte får sätta sitt eget pris, betala dyra straffavgifter vid tillverkning och måste uppfylla tiotusentals sidor med detaljkriterier för brödets utseende, form och placering. Det finns däremot särskilda ägarbröd att köpa men kostnaden är så absurt hög att du måste skuldsätta dig resten av livet för att ens kunna buda på det. Alternativet är att köa i 10-20 år eller låna bröd i tredje hand av någon kompis bekantas släktingar, som någon dag helt plötsligt vill ha tillbaka det. Då står du utan igen. Var god tag en nummerlapp.