Vänsterpartiets blivande partiledare Jonas Sjöstedt vill göra sitt parti regeringsdugligt, tydligt och trovärdigt genom att lämna det plakatpolitiska träsket. Hans senaste utspel tillsammans med kandidaturkollegan Ulla Andersson att tona ned kravet på sex timmars arbetsdag till förmån för 37-timmarsvecka är en sådan taktisk positionsförskjutning. Samma vänstervision men en helt ny väg.
Att frågan om delat partiledarskap är oklar in i det sista riskerar att tala emot den nya tydlighet som partiet eftersträvar. Miljöpartiets språkrörsmodell har länge varit och är fortfarande rejält haltande där ett språkrör alltid tenderar att ta överhand på den andres bekostnad. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är undantaget som bekräftar regeln. Frågan är om Ulla Andersson vill bli en ny Åsa Romson, Lotta Nilsson Hedström eller Marianne Samuelsson?
Samtidigt är inte ett parti starkare än dess svagaste politiska innehåll. Därför spelar valet av nytt partiprogram och övriga förslag till ny politik för Vänsterpartiet en viktig roll. Förändrad EU-kritik, reglering av banksektorn och vinstförbud i välfärden är några förslag som vittnar om en allt hårdare vänsterpolitik. Andra sådana förslag på kongressen är att både SAAB och Volvo ska förstatligas, återinförande av såväl medborgarlön som friår samt införandet av sockerskatt. Det finns också liggande förslag från medlemmar om krav på 200 000 jobb i offentlig sektor och ökat samarbete med europeiska socialister.
Det är samma ideal, samma dröm och längtan till ett Sverige där en politisk elit ska bestämma över alla delar av människors vardag. Skillnaden är att den nu istället ska införas stegvis och inte upplevas lika abstrakt. Den nya partiledningen är inte intresserad av att göra om Lars Ohlys misstag. När allt kommer omkring kan Vänsterpartiet bli ett attraktivt alternativ för missnöjda socialdemokrater som inte längre känner igen sitt gamla vilsna parti. Andra socialdemokrater som länge varit rädda för Vänsterpartiets Sovjetstämpel och därför flytt till miljöpartiet kommer också att lockas över.
En otydlig Håkan Juholt vars politiska GPS länge skrikit "sväng nästa vänster" blir ett lätt byte för det nya tydliga vänsteroriginalet mot den bleka kopian som alltid byter åsikter. Det som i decennier länge varit en borgerlig företeelse kan efter Vänsterpartiets kongress nu i allra högsta grad bli ett vänsterfenomen.
Det har blivit för vänsterkannibalism. Gustav Fridolin till förrätt, Håkan Juholt till huvudrätt och Åsa Romson till efterrätt. Bordet är dukat.
André Assarsson