Under tisdagen öppnade alltså riksdagen åter med pompa och ståt med en ny regeringsförklaring, närmare bestämt den åttonde i ordningen för statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Överlag har den beskrivits som förvånansvärt avslagen för att vara så nära inpå ett valår. Möjligen berodde detta på omstuvningen inom regeringen, där biståndsminister och tillika vice partiordförande Gunilla Carlsson (M) lämnade sin post. Troligen ett hårt slag för Reinfeldt eftersom Carlsson har varit en av statsministerns närmsta bundsförvanter ända sedan ungdomsförbundstiden. Hon ersätts av tidigare arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) och i hennes ställe tillträder Elisabeth Svantesson (M).
Svantesson kom direkt att utstå intensiv kritik då hon tidigare varit medlem i Livets Ord, dessutom har hon varit engagerad i den abortkritiska rörelsen ”Ja till livet” och är nu ordförande för riksdagens kristna grupp. Statsministern säger att det är något de diskuterat inför tillträdet och Svantesson själv har kommenterat kritiken med att tron är hennes ensak.
Vad man än anser om troende människor bör kritikerna påminna sig att det vare sig är ett brott att vara kristen eller att vara kritisk till rådande abortlagstiftning. Dessutom kommer hennes ministerpost knappast ställa sig i konflikt med hennes religiösa övertygelser. Tvärtom är Svantesson särskilt lämpad för uppgiften som ordförande för riksdagens arbetsmarknadsutskott och licentiat i nationalekonomi där hennes avhandling berör utrikesföddas etablering på arbetsmarknaden. Onekligen är Svantesson en av de främsta det bärande regeringspartiet kan sätta på posten, oavsett i vilken kyrkbänk hon råkar sitta på söndagarna.
Med ny regeringsförklaring kommer även en budget. Under gårdagen presenterade finansminister Anders Borg (M) vad som får betraktas som en valbudget, innehållandes skattesänkningar på sammanlagt 15 miljarder kronor. Där ingår allt i från en höjd brytpunkt för den statliga skatten, sänkt pensionärsskatt och det efterlängtade femte jobbskatteavdraget. Tillsammans med de fyra andra inkomstskattesänkningarna innebär det att en Västerviksbo med en månadslön på 25 000 kronor har 1 899 kronor mer i plånboken varje månad, i förhållande till 2006.
Populära skattereformer till trots, finns mörka moln på regeringens budgethimmel. Redan i måndags lät den splittrade vänsteroppositionen meddela att man ämnar stoppa regeringens skattereformer. Partierna menar att man inte kan tillåta fler skattesänkningar på bekostnad av välfärden, trots att såväl skatteintäkterna som välfärdsutgifterna är högre under alliansregeringen. För att sätta stopp för regeringens budget ämnar man lämna ett så kallat utskottsinitiativ där man vill att riksdagen ska ta ställning till jobbskatteavdraget och den höjda brytpunkten var för sig. Det skulle i sådana fall vara första gången på två decennier man ändrar statsbudgetens ramverk efter att den blivit antagen och är ett förslag skräddarsytt för att vänsterpartierna ska få med sig Sverigedemokraterna, eftersom partiet stödjer jobbskatteavdraget, men inte den höjda brytpunkten.
Om oppositionen fäller regeringens budgetproposition skulle man inte bara sätta käppar i hjulen för en välbehövlig budget. Det skulle dessutom innebära att vänstern samarbetar med missnöjespopulismen för att tillskansa sig mer makt samtidigt som man riskerar att bryta mot de budgetprinciper som utarbetades efter den svåra 1990-talskrisen. Det är långt ifrån ett ansvarsfullt sätt att bedriva oppositionspolitik på, men det fungerar.
Med hösten kommer valupptakten och nog får man säga att den för regeringen inleds i bitande motvind.