Oavsett vilken utbildning man väljer kommer man sannolikt att behöva ta lån, och avstå från den inkomsten man haft om man i stället jobbat. Därför är det viktigt att tiden man lägger ned verkligen ger utdelning.
När man som ung student jämför ingångslöner mellan olika yrken kan man få intrycket av att skillnaden inte är så stor. Några tusenlappar i månaden gör väl inget. Men man bör betänka att löneskillnaderna ökar snabbt när karriärerna väl är igång. Under ett arbetsliv tjänar en civilingenjör i snitt ungefär dubbelt så mycket som en lärare.
Överlag lönar det sig dessutom ganska dåligt att studera i Sverige. Svenska akademiker har näst lägst avkastning på sina studier i hela västvärlden. Snittinkomsten för en högskoleutbildad i Sverige är bara hälften av vad den är i OECD-länderna som helhet. Skattetrycket är trots sex år med moderatledd regering fortfarande ett av världens högsta. I USA och Tyskland kan man plugga sig till rikedom. Det går inte i Sverige. Men man kan åtminstone försöka välja studier som inte innebär en förlustaffär.
Studenter som kommer från hem med akademiska traditioner tar sällan några risker. De satsar på klassiska utbildningar som civilingenjör vid Chalmers eller KTH, medicin vid Karolinska, jurist i Lund eller Uppsala eller handelshögskolorna i Göteborg och Stockholm. Utbildningarna behöver nödvändigtvis inte vara bäst, men öppnar dörrar när de kan fogas till Cv:t.
Självklart finns det många andra bra utbildningar runt om i landet. Men man alltid undersöka vad som finns bortom katalogernas lockande toner. Ett givet mått är hur mycket lärarledd tid kursen eller programmet erbjuder. Det är ju mötet och interaktionen med den som kan mer som ger studierna dess värde. Läsa böcker kan man göra i sin ensamhet hemma på kammaren.
Vidare bör man försöka få en aning om hur hög antagningspoängen är. Det är bra om studenterna som söker till utbildningen är lika motiverade som en själv.
Många ungdomar som studerar på högskolan gör det inte därför att de vill förkovra sig, utan därför att de vill undvika arbetslöshet. Sedan 1990-talet har dessutom antalet personer i högskolan ökat med 54 procent, samtidigt som personer i arbetsmarknadsåtgärder har minskat med 34 procent. Det innebär en risk att många studenter går på högskolan inte för att de vill studera, utan därför att de vill undvika arbetslöshet. Enkätundersökningar styrker att så är fallet. Självklart påverkas kvaliteten på en utbildning om många deltagare helst inte skulle vilja vara där.
Högskoleverket utvärderingar av utbildning kan vara en vägledningen. Lärar- och socionomprogram, och i stort sett alla kurser som talar om "tvärvetenskap", bör man se upp med. Tid kommer inte igen.