Vänsterpartiet är återigen nere på siffrorna före murens fall, när partiet fortfarande bar kommunismen i partinamnet. Under 90-talets Schymanera lyckades vänsterpartisterna nå valresultat över tio procent och så sakteliga skaka av sig det unkna historiska förflutna, även om den processen inte är färdig än. Partiet hade kunnat agera annorlunda och på allvar gjort upp med kommunismen, i stället valdes en annan väg där somligt sitter kvar. En första uppgift för en ny partiledare, om denne verkligen på allvar vill att V blir ett modernt vänsteralternativ, är att på djupet göra upp med kommunismvurm, diktaturfjäsk och stöd till allehanda suspekta grupper världen över.
Fyra kandidater har hittills anmält sitt intresse att efterträda Ohly. Alla är riksdagsledamöter, vilket givetvis är en stor fördel. Det är tidigare EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt, vice partiordföranden Rossana Dinamarca, partiets finanspolitiska talesperson Ulla Andersson och Hans Linde, utrikespolitisk talesperson. Det är med andra ord tunga partitoppar som nu tävlar om medlemmarnas och kongressledamöternas gunst.
Även om det inte är partiets riksdagsledamöter som utser vem som ska bli ny partiledare, är det ändå intressant att ta del av resultatet av den rundringning till partiets ledamöter som Dagens eko har gjort. I denna undersökning visade det sig att Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt är de två som ligger bäst till.
Flera överväger också idén om ett delat partiledarskap. Det skulle visserligen kunna överaska och bli en succé, men det är föga troligt. Miljöpartiets dubbelkommando med två språkrör är ett alibi för jämställdhet och feministisk övertygelse. Men ofta blir den ene mer exponerad än den andre. Klokast vore att välja en partiledare vid kongressen - inte minst ur marknadsföringssynpunkt.
Med flera månader kvar till Vänsterpartiets partiledarval är det svårt att förutspå vem som mest troligt blir vald. Det finns aspekter som talar för samtliga, sett både utifrån politiska och personliga egenskaper. Politiskt mest intressant vore dock att se den retoriskt skicklige Jonas Sjöstedt. Han skulle lätt bli en stark utmanare till Håkan Juholt om vem som har det vänsterpolitiska initiativet. När Juholt levererar floskelrika utspel lär Sjöstedt leverera politik.
Det finns säkert krafter inom Vänsterpartiet som hävdar att Sjöstedt skulle högervrida partiet. Om Vänsterpartiet önskar inflytande och vill bli en växande kraft gäller det att åtminstone försöka konkurrera med Socialdemokraterna om herraväldet på vänsterflanken. De senaste årens utveckling och det senaste årets opinionsmätningar har visat att Socialdemokratin inte är vad den en gång varit. Skulle det uppstå en trovärdig och karismatisk utmanare är det troligtvis lättare i dag än tidigare att få över besvikna socialdemokrater till Vänsterpartiet.
Genom den tid Håkan Juholt har varit socialdemokratisk partiledare har han visat att hans ledarskap inte bjuder på särskilt mycket förnyelse. Kanske är det i stället i Vänsterpartiet som vi framöver kommer att se förnyelsen av den svenska vänstern börja gro.