Till advokatens yrke hör att inte alltid bli gillad i alla läger. Som orädd fritänkare var Henning Sjöström inget undantag. Men han var noga med att alltid påminna om varför advokatyrket måste finnas.
I en av sina självbiografiska böcker skriver han att inte skulle ha valt advokatens bana om han för ett ögonblick trodde att straff skulle göra gärningsmannen snällare, eller lindra lindandet för brottsoffren.
Det kan naturligtvis diskuteras. Samhället skulle knappast se bättre ut om det inte fanns sanktioner som kunde sättas in mot de som är grymma mot sina medmänniskor. Men ingen skulle säga emot att ett rättssamhälle behöver skickliga företrädare för de som står ensamma mot överheten.
Till just den rollen var Henning Sjöström mycket väl lämpad. Själv brukade han hålla fram ersättningen till de neurosedynskadade som sin mest betydelsefulla gärning.
Kändisskapet och framgångarna var ingenting som Sjöström var född till. Tvärt om såg han dagens ljus i en mycket modest miljö. Han föddes som nummer tio av elva barn i ett småbrukarhem i Västerbottens inland. Sin mor förlorade han då han bara var åtta år gammal.
Även om Sjöström som yngling lämnade landsbygden lämnade den aldrig honom. Och att han återkom i flera böcker till att skildra sitt barndomslandskap. Det präglades av knappa levnadsvillkor, sträng religionsutövning, och hårt arbete. Kort sagt växte han upp på svensk landsbygd som den såg ut för bara en mansålder sedan.
"Vägen från byn" som Sjöström kallade sin bildningsresa var inte enkel. Juristlinjen var då liksom nu en elitutbildning. Som barn hade Sjöström spenderat mer tid med skogsarbete än i skolbänken. Väl i Stockholm väntade utmaningen att bli accepterad. Bland annat tog han tallektioner för att inte hans från början breda norrländska inte skulle ligga honom i fatet.
När man läser någon av Sjöströms självbiografiska böcker funderar man på om en sådan resa skulle vara möjlig i dag.
Vilken chans har en pojke eller flicka som växer upp i en barnrik familj utan studietraditioner att ta sig in till samhällets elit? Frågan kan ställas om invandrarbarn, eller om barn från den landsbygd som är mer öde än då Sjöström var ung.
Den nyss omvalde ledaren för Folkpartiet, Jan Björklund, har flera gånger poängterat att hans definition av en bra skola är en där föräldrarnas bakgrund har så litet statistiskt utslag som möjligt på elevernas resultat. Internationell forskning är ganska entydig vad det är för reformer som ger en sådan skola.
Det handlar om att kunna locka duktiga lärare till ett yrke med hög status. Det vill säga, motsatt utveckling än vad Sverige sett sedan 60-talet. Vill vi se fler stjärnadvokater med folklig bakgrund måste vi satsa på lärarna.