De senaste dagarnas berättigade kritik mot Tillväxtverket har inte varit nådig efter avslöjandet att myndigheten vältrat sig i lyx och dragit statens kreditkort för 16,5 miljoner kronor sedan 2010. Igår växte skandalen ytterligare när det visade sig att Tillväxtverket med kreativ bokföring omvandlat lyxmiddagar till seminariekostnader och därmed undanhållit tiotusentals kronor i moms. Bara att Tillväxtverket existerar över huvud taget upplever många som stötande eftersom få på fullaste allvar tror att tillväxt skapas av en förvaltningsmyndighet som fördelar bidrag. Verket kostar svenska skattebetalare hundratals miljoner kronor i byråkratisk administration utan att ens kunna svara på frågan om hur många nya företag det varit med och skapa.
Det är ännu mer stötande att verket inte skäms för att använda någon annans pengar i direkt olämpliga syften utan känsla för proportioner som dessutom bryter mot de egna policydokumenten. Förtroendet hos skattebetalarna är kört i botten. Förtroendet hos verkets chefer dvs. politikerna är kört i botten. Till och med annars lugna näringsminister Annie Lööf har varit upprörd över det inträffade. Frågan är vad som mer krävs för att generaldirektören Christina Lugnet ska ställa sin plats till förfogande. Att dessutom inför svenska folket sätta sig i pärlhalsband i en lyxig konferenssal och leverera uttalandet: "Grand Hôtel var det billigaste alternativet" som försvar till det som inträffat duger inte. Det kanske mest stötande i hela den här soppan är att högsta chefen får fortsätta förvalta en uppenbart ineffektiv myndighet med rutten organisationskultur som dessutom misslyckats med sitt uppdrag. Kanske är generaldirektör det närmaste evigt liv på jorden som vi kan komma.