Visst är det intressant med turerna inom den förr så stabila socialdemokratin.
Mycket har hänt och under förra veckan var det Morgan Johansson som ville svänga om signalspaning - men det hann inte gå lång tid innan en räddnings-u-sväng genomfördes av Sven-Erik Österberg. Några dagar senare tittade den nye näringslivspolitiske talesmannen fram och vill diskutera kärnkraft och energi med de borgerliga - och Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det går inte ihop. Synen på energipolitiken skiljer sig i dag kapitalt mellan Alliansen å ena sidan och V och MP å den andra. Och kanske underligast av allt - han verkar inte veta vad Socialdemokraterna vill.
Somliga delar av S-rörelsen reagerar på vingelpetteriet. "Vad man nu önskar är att en socialdemokrat från partiets breda mittfåra, och som står för grundläggande värderingar om ett samhälle som präglas av solidaritet och empati med samhällets mest utsatta, kliver fram och som Palme och Erlander lyckas ålla ihop den gamla socialdemokratiska koalitionen. Sådant var det gamla framgångsrika vinnarreceptet." Så skrev ledarskribenten Jan G Andersson i S-organet Östran/Nyheterna i förra veckan.
Visionärt och nytänkande? Näppeligen. Makten framför allt, som vanligt. Men inget säger att det gamla vinnarreceptet fungerar i en ny tid full av nya väljare.