Utestäng inte SD

Hur illa människor än tycker om Sverigedemokraterna, hur många gånger Åkesson än får frågor om partiets ursprung och trots alla potentiella grodor som eventuellt kommer att skrivas i SD-medlemmars facebookuppdateringar, så är det ett faktum; Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti.

Västervik2010-09-24 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
De etablerade partierna, samhällsdebattörer och självklart också aktörer i medievärlden har haft sin chans att driva opinion för att förhindra
SD:s inträde i Sveriges högsta beslutande församling, men det har misslyckats. Inte minst i valrörelsens slutskede märktes valhäntheten tydligt såväl i debatter som när SD:s reklamfilm stoppades i TV4 och då partiets torgmöten avbröts av aktivister. Gång på gång, nya missgrepp.SD:s inträde i riksdagen är självklart inte enbart skapat av politiska motståndares och mediers valhänthet, utan också av människors oro och ängslan för vad de ser hända i bostadsområden och städer runt om i Sverige - kriminalitet och segregation. Men också ett allmänt politiskt missnöje. Framgången är naturligtvis även skapad av SD-ledningens känsla för politisk taktik."Människor som röstar på Sverigedemokraterna gillar rasism" är tesen i Ann-Charlotte Marteus ledarkolumn i onsdagens Expressen. Det är inte svårt att anmäla avvikande mening. Sverigedemokraterna är förvisso i grunden ett islamkritiskt och främlingsfientligt parti samt ett parti med en allt annat än hemtrevlig historia. Men det är inte ett parti med endast rasister som väljarbas. Att påstå något sådant är att blunda för människors oro och utanförskap.Hur ska då SD hanteras i riksdagen? Frågan är högaktuell - inte minst med tanke på partiets vågmästarroll. Socialdemokraterna undersöker nu möjligheten att minska antalet ledamöter i riksdagens utskott från dagens 17 till 15 - för att på så sätt få bort det nya riksdagspartiet från utskottsarbetet. Blunda, håll för munnen och öronen - gör det, men invänta då ett ännu större SD efter nästa val. Som om de inget lärt. Som om ordet självkritik inte fanns.Ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen sedan förra mandatperioden är Landskrona där partiet fick över 20 procent av rösterna i kommunalvalet 2006. Kommunen styrs av Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet. SD har varit vågmästare under den gångna perioden och har tvingats ta ansvar. FP-kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandberg, menade i en intervju i Sydsvenskan i veckan att det skulle vara ett demokratiskt övergrepp att inte behandla SD som vilket annat parti som helst. Så har också SD tappat från dryga 22 procent i valet 2006 till 15,8 i årets val. Strandbergs inställning är intressant - inte minst med tanke på hur en del av de etablerade partierna tänker hantera SD i riksdagen. Något organiserat samarbete med SD är inte aktuellt, men att försvåra riksdagsarbetet för det nya partiet är helt fel väg att gå. Och det lär definitivt inte minska SD:s möjligheter att fortsätta spela på martyrtrumman.Sverigedemokraterna är heller eller inget 10-talets Ny Demokrati, som somliga vill göra gällande i debatten. Ny Demokrati var uppbyggt på ett helt annat sätt. SD-ledningen lär ha studerat skräckexemplet noga och bland annat dragit slutsatsen att bygga en lokal bas - och det har lyckats. I Skåne är partiet starkt med resultat på över 10 procent i merparten av kommunerna.Att påminna om SD:s historiska rötter är måhända inte fel - men det kan inte vara det enda debattråden från de etablerade partierna. Jimmie Åkesson och de flesta i SD:s riksdagsgrupp är tidigare väljare till eller före detta aktiva inom de etablerade partierna och dess ungdomsförbund. SD:s politiker och politiska förslag måste bemötas - precis som Vänsterpartiets politiker och förslag bemöts - med en schysst debattstil, sakliga argument och tydliga visioner.