Med likvärdighet avser Skolverket både förutsättningar och resultat. Och en stor anledning till att likvärdigheten minskas antas vara på grund av det fria skolvalet, som införds 1992.
När elever inte längre är tvungna att gå i den skola som är närmast, utan kan välja fritt, väljer elever den bästa skolan. Ganska självklart. Och nästan lika självklart är det att elever med hög studiemotivation och engagerade föräldrar i större grad gör medvetna val, och därför samlas i skolor med likasinnade.
Konsekvensen av detta blir mindre likvärdighet, enligt Skolverket. Visst är det så, men denna negativa konsekvens är inte skäl nog att återigen tvinga elever att gå i vissa utpekade skolor.
Också bostadsområdet påverkar barnens skolresultat. Till ett välbärgat och tryggt område söker sig engagerade och driftiga föräldrar, och även barnens umgänge på fritiden påverkar skolresultatet. Ska vi därmed förbjuda familjer att välja bostad fritt, för att jämna ut prestationerna i skolan?
Människor bör inte tvångskommenderas, under varken fritid, arbetstid eller skoltid.
Det är naturligtvis en god ambition att barn utan studiemotivation eller engagerade föräldrar ska komma så nära sin fulla potential som möjligt. Men det är just förutsättningar och stöd som bör vara i fokus, inte utfallet. För utbildning kommer alltid vara ojämlik.
Alla barn har olika personliga begränsningar, såsom koncentrations-, samarbets- och inlärningsförmåga. Även om strävan är att utjämna individuella skillnaderna kan ingen skola i världen åstadkomma fullständig likvärdighet.
Bara när ingen lär sig något alls kan total jämlikhet uppnås.
Sverige är i stora stycken ett segregerat land. I vissa områden bor nästan uteslutande högskoleutbildad medelklass, med barnen i samma skola. I andra områden bor invandrare, ofta lågutbildade och ibland analfabeter, med barnen i en annan skola. En skola som dessutom har elever som själva nyligen kommit till Sverige, som förutom att hantera eventuella personliga trauman även måste lära sig språket.
Det är uppenbart att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att eleverna i dessa två skolor ska uppnå likvärdiga genomsnittliga resultat.
Lösningen är varken folkomflyttning eller förbud mot hemläxor, som det föreslagits från vänsterkanten. Lösningen bör i stället vara mer stöd och hjälp för svagare elever och skolor. Men att betyg kommer variera bör vi acceptera, utan sömnlöshet om natten.