Bland Sveriges kommuner sticker Västervik ut med sin minst sagt dåliga ekonomi. Under åren 2008, 2009 och 2010 presenterade kommunen underskott i budgeten. Dessvärre ser det tufft ut att få det att gå ihop 2011. Om det lyssnas till dysterkvistarna är läget inför 2012 ännu sämre. Som VT berättade i går handlar det om en försämring på cirka 40 miljoner för 2012 i jämförelse med vad som tidigare beräknats. Höjs räntorna, vilket inte är någon omöjlighet, blir underskottet ännu större.
I måndags informerades kommunfullmäktige om situationen av två av kommunens tjänstemän - Carl-Magnus Mårheden och Tauno Fagerlund. Det må kanske ligga i ärendets natur att tjänstemän presenterar ett ärende som detta, Delårsrapport för kommunen januari-augusti 2011. Men presentationen i kombination med bristen på politiskt ledarskap från majoritetens sida vid mötet i måndags, gav den egendomliga känslan av en vilja att avpolitisera de bekymmer som i grund och botten är själva essensen i kommunpolitiken. Vi ska inte glömma - makten är trots allt politikernas, inte tjänstemännens.
Moderaternas Axel Nilsson gjorde en behjärtansvärd insats genom att både gå i klinch med kommunledningskontoret, det vill säga tjänstemännen, och kommunstyrelsen. Han pekade på uppenbara brister i delårsrapporten och bristande information från kommunledningskontoret och kommunstyrelsen till kommunens högsta beslutande organ - fullmäktige.
Att Axel Nilssons analys av situationen stämmer med verkligheten, bekräftades av en av de borgerliga kollegorna - Mats Hugosson (C), som på sant centermaner uttryckte saken: "Med sådana vänner, behöver man inga ovänner, men det ligger faktiskt mycket i det Axel säger".
Trots tydlig kritik från oppositionens Tomas Kronståhl (S) och Mariann Gustafsson (V) lyckades ingen debattiver väckas i det borgerliga lägret om man undantar Hugossons insats.
Kommunalrådet Harald Hjalmarsson var inte närvarande vid mötet, hans ställföreträdare Christin Rampeltin Molin var det däremot och hade yttranderätt men använde sig inte av den.
I stället var det Anders Helderud som svarade för Moderaterna och vad han levererade i talarstolen kan knappast kallas ett debattinlägg. Snarare var det en försvarskommuniké mot de angrepp som oppositionen och Axel Nilsson levererat, korta konstateranden att kommunen kommer att klara balanskravet till nyår och står inför stora utmaningar. Inget konkret om framtiden och dess enorma utmaningar eller hur framtidslösningarna skulle kunna tänkas se ut. Är det ett fortsatt lappande och lagande som gäller?
För betraktaren står det klart att S bland annat står för förvaltningssammanslagningar och att ta tillbaka inrättandet av den hittills fiaskoartade bilpoolen.
Det må vara en början för de borgerliga att anamma dessa idéer. Men sedan?
Hur appliceras Anders Borgs goda ekonomiska hushållning på Västerviks kommun? Hur undviker kommunens politiker att Västervik än mer framstår som ett svenskt Grekland i jämförelse med andra kommuner i landet?
De stora ekonomiska problemen är ytterst allvarliga och i ljuset av dem börjar ett annat dilemma bli allt mer uppenbart - Moderaternas ledarskapsproblem. Det är ett stort svaghetstecken att det inte finns någon i fullmäktigegrupp eller i kommunstyrelse för kommunens största parti som med tydlighet och engagemang kan leverera svar och idéer när kommunalrådet inte är närvarande.
Moderaternas smala lycka är att så få av medborgarna ser eller besöker kommunfullmäktigemötena.
Visst, det är tre år kvar till valet så Moderaterna i Västerviks kommun har chansen att både ta itu med lösningar på de ekonomiska problemen - de regerar ju trots allt - och de interna ledarskapsproblemen. Men på tre år kan också bilden av ett politiskt parti på dekis sätta sig.
Hur beklagligt det än må vara stod det utom allt tvivel vid måndagens kommunfullmäktige: Utan sin starke man framstår Moderaterna i Västerviks kommun som politiskt vingklippta och utan framtidshopp.