Under en löneförhandling på ett hotell i Ullared blev en facklig ombudsman i onsdags misshandlad av arbetsgivaren. Bakgrunden är att en 20-årig kvinna som provjobbat på hotellet ställt krav på utebliven lön på 13 000 kronor. En situation som tack vare förhandlingar under alla normala omständigheter hade löst sig. Istället blir 20-åringens fackliga ombud nedslagen så det börjar blöda och blir dragen i sitt halsband. Den drabbade ombudsmannen Susanne Blom vid Hotell- och restaurangfacket sade igår till Sveriges Radio att den fackliga kampen slutar på grund av det inträffade.
Det är inte bara ett slag i ansiktet mot fackföreningsrörelsen utan mot hela den svenska modellen och den framgångsrika arbetsmarknadsmodell som gynnat Sverige väl. Ärendet är polisanmält och bör tas på lika stort allvar som politiskt motiverade brott eftersom det i båda fallen handlar om våld och hot mot förtroendearbete. Susanne Bloms beslut att inte länge kämpa för arbetstagares rättigheter förtjänar det största av respekt men vi får aldrig acceptera våldet som metod att förändra samhället. Alla måste också kunna känna sig trygga på arbetsplatsen eller känna sig rädd för att gå till jobbet. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar till exempel att det förra året inkom 2200 anmälningar om våld mot tjänsteman där poliser och ordningsvakter var borträknade. Många är rädda och vår svenska modell hotas.
Den svenska modellen är någonting att vara stolt över och som stora delar av omvärlden betraktar med stor avund. I decennier har den skapat en i det närmaste konfliktfri arbetsmarknad som skapat reallöneökningar och bidragit till landets välstånd. Reallönerna har under de senaste fyra decennierna ökat med 57 procent för arbetare och 67 procent för tjänstemän. Tack vare det robusta avtalssystemet med decentraliserade arbetsgivare och fackförbund är även strejker ovanligt i Sverige och går oftast över relativt snabbt. Allt det här får inte börja ta för givet.
Onsdagens misshandel i Ullared utgör förvisso ett undantag på svensk arbetsmarknad som präglas av samförstånd och starka avtalssystem men ledde ändå till att någon till slut gav upp den fackliga kampen. Om fackföreningssverige kraftigt försvagas riskerar vi att få en sneddriven arbetsmarknad, ökad oro och sämre villkor för arbetstagarna. Det förlorar alla på.