1960 var antalet ledare för riksdagspartierna betydligt färre än i dag och medelåldern på dessa herrar var 60,2 år. Dagens sju partiledare och två miljöpartistiska språkrör har en medelålder, när Annie Lööf blivit ledare för Centerpartiet, på 41,8 år. Det är rekordlågt.
Tidigare nåddes de högsta positionerna i politiken oftast av människor som harvat på livet igenom som politiker. I dag är den bilden delvis en annan och det är positivt. Ungdom ses inte som ett hinder för makt och inflytande.
Men givetvis är det önskvärt om olika åldrar och erfarenheter finns representerade i toppolitiken.
Ett långt liv med all den kunskap och livsvisdom som det ger ska inte ses som en nackdel för att göra politisk karriär.
Inte heller ska en ung person avfärdas som utan erfarenhet på grund av sin ungdom. Att vara ung och att vara ung just nu, i vår tid, är också en erfarenhet. En erfarenhet som en 60-åring inte är förunnad. Sådant förbises av många, dessvärre.
Hur som helst. Lämplighet och kompetens ska givetvis vara avgörande för rekrytering av politiska topposter. Inte kön, inte ålder.