Regeringen föreslår tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att den svenska Isaf-styrkan behålls under cirka ett år. Rätt så, vi ska inte hasta. När soldaterna som stått mellan talibanerna och folket försvinner kommer stora förändringar att ske. Verkligheten är bister när förtryck och korruption från talibanerna säkerligen kommer styra den afghanska vardagen.
Mitt i det här ska vi lämna vår roll som stöttande landets befolkning. I månadsskiftet maj/juni 2014 ska de sista svenska soldaterna ut ur Afghanistan. Redan vid årsskiftet börjar nedtrappningen. Nästa viktiga uppgift blir därför hur vi genomför detta.
Obama har försatt oss i situationen och Sverige har ingenting att säga till om. Realiteten är att vi inte klarar en egen hjälpinsats. Det må vara trösterikt att Bildt nämner att den svenska insatsen har spelat en viktig roll för stabiliteten i norra Afghanistan. Det ska mycket riktigt uppskattas och uppmärksammas. Tyvärr går dock utvecklingen numer bara åt ett annat håll, till talibanernas fördel.
De svenska Isaf-insatserna har gått från självständigt stridande till att understödja och utbilda de afghanska säkerhetsstyrkorna. Den förändrade situationen innebär belastning och krav på soldaterna. Finns det underlag och beräkningar för detta eller förlitar vi oss på kortkommando och improvisation?
Många led måste fungera vid ett återtåg som detta. Inte minst behövs stöd för de hemvändande soldaterna. De ska inte behöva söka upp eventuellt samtalsstöd, utan ska erbjudas det som en självklar del av tjänsten. Ordnade sammankomster för soldater att återknyta kontakten med varandra är också viktiga insatser. Av det finns ingenting nämnt i Bildts debattartikel.
Det går inte heller att utläsa någon tydlig lösning på hur vi bäst agerar i Afghanistans svåra kris. Vi tvingas försöka hitta goda lösningar i en dålig situation. Under omständigheterna kan vi bara göra det bästa efter USA:s beslut om uttåg. Och verkligheten är dessvärre uppenbar. Talibanerna lär få det militära övertaget. Frågan är vad som händer med flyktingströmmarna och det afghanska folket när soldaterna försvinner? Detta datumbaserade utvecklingstänk som USA:s beslut har försatt oss i är beklagligt.
Trots det får vi inte kasta in handduken, utan läget måste följas upp. På den punkten är Bildts debattartikel delvis lugnande. Han avslutar nämligen med att visa medvetenhet om att Afghanistans utveckling även påverkar omvärlden.
Hur kan vi lämna Afghanistan utan att överge dess folk?