Tredje kön - en lång omväg

Hövdingen Crazy Horse, segraren vid slaget om Little Big Horn, valde som ung att inte genomföra siouxindianernas mandomsprov. Skälet till varför han nekade att genomgå soldansen, som provet kallades, var inte det övermänskliga smärttålighetstestet som ingick, utan helt enkelt att han inte kände sig hemma i den rådande manlighetsnormen.

Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX

Västervik2010-03-12 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Crazy Horse fann sina manliga stamfränder skrytsamma, högljudda och lata. Han ville inte identifiera sig med dem, och genomgick därför aldrig inträdesprovet till männens skrå. Ingen ifrågasatte hans beslut. Han blev med tiden krigare och hövding. Men han tillhörde aldrig männens grupp inom stammen - han förblev en person som delvis stod utanför normen. Uppenbarligen hindrade detta inte att han en av sitt folks mest ryktbara ledare.Crazy Horse hade vidare en barndomskamrat vid namn "Pretty One" som i en västerländsk kontext skulle ha beskrivits som transsexuell. Från tioårsåldern valde han att klä sig som kvinna och arbeta med traditionellt kvinnliga sysslor. Han blev en wikte - en siouxman som levde som en kvinna och som hade relationer med andra män. Även hans beslut accepterades av stammen. Både Crazy Horse och Pretty One var biologiska män men valde på olika vis egna levnadssätt. Hos prärieindianerna fanns på 1800-talet en kultur som värderade den enskilde personens val högre än det biologiska könet. Samtidigt som deras samhällen byggde på stenåldersteknologi hade de insett att det finns långt fler än två varianter av människor. De flesta av oss vill att en sådan uppfattning ska vara rådande även i Sverige. Frågan är hur vi når dit.Vänsterpartiet kommer med stor sannolikhet snart att driva kravet om att Sverige ska införa ett tredje kön. Partistyrelsen har yrkat bifall på en sådan motion, som kommer att tas upp på deras kongress i maj. Strategin att lagstifta fram ett nytt kön känns spontant ganska konstlad. Är problemet verkligen att vi har för få klassificeringar? Borde vi inte istället ta utgångspunkt i det unika hos varje person? Kommer de människor som i dag inte känner sig hemma i något av de två existerande biologiska könen med ens att känna sig hemma i ett påhittat tredje? Hur ska den efterlysta lagstiftningen byggas upp? Vad är det egentligen som den kommer att beskriva - hur definierar man ett kön som inte finns? Hur långt ska vi sedan bygga vidare på principen om att skapa nya identitetsgrupper? Risken är att en del personer varken känner sig som hon, han eller hen. Kommer det då att instiftas ett fjärde kön?Tanken bakom Vänsterpartiets eventuella nya linje är säkert god. De vill stötta en minoritet som känner sig utsatt. Problemet är att inrättandet av ett nytt kön vore ett väldigt trubbigt verktyg. Det låter som en lång omväg för att komma fram till det siouxindianerna tog för givet: att vi alla är olika och vi har rätt att vara det. Att vi sedan föds med ett av två tillgängliga biologiska kön får vi försöka att acceptera och inte göra för stor sak av.
Läs mer om