Den senaste opinionsmätningen som presenterades i går av Metro/YouGov visar att Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet balanserar farligt nära fyraprocentsspärren. Samtidigt väntar eventuella val av nya partiledare och därmed gyllene tillfälle att redan nu inleda förnyelse.
Inför valet av Fredrik Reinfeldt som ny partiledare för Moderaterna 2003 var han glasklar och öppen med sin ambition om att föra partiet mot mitten, släppa alla krav på systemskifte och värna offentlig sektor. Tack vare det gavs han ett tydligt mandat att bjuda på stora förändringar och överraskningar som sedan dess varit en framgångssaga. Varför tar inte fler efter?
Inom Centerpartiet pågår profileringen inför kampen om storstadsväljarna för fullt men ingen säger det rakt ut. Dörren ska hållas öppen för alla. Hur ska vi annars förklara Anders W Jonssons plötsliga vurmande för hbt-frågor, statsrådet Anna-Karin Hatts gröna varma socialliberalism eller Annie Lööfs miljöpolitiska ambitioner? Frågan är bara hur många överraskningar och förändringar som vi kan vänta oss efter centerstämman i september. Att överträffa Moderaterna och Miljöpartiet i kampen om liberala storstadsväljare riskerar att bli en övermäktig uppgift. En överraskning skulle kunna vara att plötsligt börja prata om, värna och presentera helt ny politik för den kraftiga majoritet av befolkningen som fortfarande bor utanför storstadsområdena?
I brist på motkandidater har Göran Hägglund inför Kristdemokraternas extra riksting i januari satt ny färdriktning mot barn och ungas uppväxtvillkor som valvinnande fråga inför 2014. På vilket sätt staten eller politiker ska kunna garantera detta inom ett parti som annars gör sitt bästa för att hålla staten borta från medborgares fostran och uppväxt återstår att se. Inget annat parti ber om ursäkt för eller skäms lika mycket för sitt partinamn som Kristdemokraterna. Kanske skulle en överraskning kunna vara att sluta be om ursäkt för en tydlig kristen demokratisk politik och säga att den gäller alla - såväl pensionärer som barn och unga?
På Vänsterpartiets kongress i januari finns tre motkandidater till Lars Ohly om partiledarskapet men politikens innehåll tycks innefatta precis vad som helst och kan enklast sammanfattas som: vad som helst, bara det inte kommer från Lars Ohly. Vare sig Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson eller Hans Linde vågar sticka ut hakan och skaffa sig det nödvändiga försprång som behövs. Den i särklass mest effektiva överraskningen skulle kanske vara att plötsligt gå ut och tydligt markera ett fullständigt avståndstagande från kommunismen och därmed på allvar bli ett nyfiket alternativ för alla som känner att demokrati är viktigare än någonting annat?
Till syvende och sist handlar valvinnande om att skapa en sammanhängande politik som ger tydliga svar på relevanta frågor som väljarna ställer inför framtiden. Låt oss hoppas att fler vågar sticka ut hakan och överraska för att just kunna slå in på den vägen.