I går kväll svensk tid såg det ut som att Obama och republikanerna i kongressens Representanthus ska lyckas nå en uppgörelse över partigränserna om hur mycket USA:s lånetak ska höjas. Eftersom över hälften över alla varor och tjänster som tillverkas i Sverige exporteras till andra länder måste världsekonomins motor fungera om vi ska klara jobben i vårt land. Samtidigt måste vi veta hur den amerikanska motorn fungerar och hur den inte fungerar. Därför kan det finnas all anledning att diskutera tre myter om USA:s skuldkris som just nu cirkulerar.
Den första och mest spridda myten handlar om att det är republikanerna som bär det yttersta ansvaret för den uppkomna situationen. Många skyller på republikanska gräsrötterna i Tea Party-rörelsen, andra på republikanerna i kongressen och somliga på George W. Bush. Alla glömmer emellertid att det är Obama som är president. Det är sant att skuldtaket har höjts tio gånger de senaste tio åren och att George W. Bush bär en del av skulden. Men trots alla löften om "change" och uppbrott mot Bush har Obama själv tillsammans med demokraterna slagit in på spenderarvägen. Sedan Obama tillträde som president har de federala utgifterna ökat med över 25 procent och statsskulden med över 10 procent. Det enda som minskat är Obamas popularitet som häromveckan nådde nya bottennivåer, enligt Gallup.
Den andra myten handlar om att det är USA:s militära insatser och deras försvarskostnader som grävt stora hål i statens plånbok. Det är inte sant. Sedan 2001 står försvarskostnaderna bara för 9 procent av de ökade utgifterna medan den kraftiga majoriteten går att härleda till ofinansierade skattesänkningar. Om Pentagons budget minskades med hela 10 procent skulle det ändå bara vara 50 miljarder dollar av ett underskott på 1 400 miljarder dollar, enligt Obamas egen försvarsminister Robert Gates. Det är oftast ideologiska förklaringar som ligger bakom mytbildningen medan det i själva verket är viljan att ständigt handla på kredit som är problemet.
Den tredje myten gör gällande att det vi nu ser är marknadens misslyckande där giriga bankmän försatt stackars oskyldiga politiker i en svårlöst situation. Sanningen är precis tvärtom. Det är politiker som med politiska beslut lagt grund för och skapat kreditsamhället. När allt kommer omkring har inte amerikanska medborgare någon möjlighet att skjuta på skulder i decennier, spendera pengar som inte finns och leva på sitt eget rykte som världens ekonomiska väktare. Det kan bara amerikanska staten - fram till nu. Finanskrisen är snarare lösningen än problemet eftersom vi nu och först nu vid ruinens brant kan börja diskutera hållbar ekonomisk politik över tiden. Orsaken till sjukdomen är ansvarslös ekonomisk politik, symptomen finanskrisen och botemedlet budgetdisciplin.
Innebär detta att USA bör byta ut president Obama, fortsätta plöja ned miljarder med dollar i försvarskostnader och inte alls rannsaka näringslivets roll i vad som inträffat? Inte nödvändigtvis. Vi känner fortfarande inte till vem som är motkandidat, om försvarets kostnader gör mest nytta på rätt ställe just nu eller om det funnits oegentligheter på marknaden. Vi vet däremot vad som inte har hänt och vad som inte går att skylla på. Vi sitter alla i samma ekonomiska världsbåt. Det är dags att sätta igång motorn till den nu.