Socialdemokraterna behöver få sina soffsympatisatörer ur soffan. Och det är kanske den typen av budskap som krävs för att få de potentiella S-väljarna att masa sig ur soffan och släpa sig till vallokalen. Du är storslagen om du går och röstar. Så pass storslagen så att det räcker fram till nästa val, får man anta.
Socialdemokraternas centralt manifesterade budskap att rösta för sammanhållning istället för splittring är fint. Men samtidigt lite intressant eftersom Socialdemokraternas Magdalena Andersson konkurrerar om att vara den svenska politiker som skapar mest splittring och polarisering i sin retorik.
När partiet presenterade sin slogan för media hävdade partisekreteraren även att S är den största garanten för stödet till Ukraina och Europas sammanhållning. Men med tanke på att S ändrat åsikt i tunga säkerhetsfrågor som stöd till Ukraina och Nato-anslutning så fort de insett att en majoritet av svenska folket tyckte annorlunda så finns det skäl att rösta på någon annan garant för dessa frågor.
Ett annat svar på varför man ska gå och rösta är ”för att EU bestämmer över mycket i våra liv”. Det verkar åtminstone partierna överens om. Och rätt budskap för dagen verkar vara att det är dåligt. M vill ha ett starkare EU, men på färre områden. Även Centern och KD vill att EU ska bestämma mindre över våra liv. Längst går SD som helst inte verkar vilja veta av EU alls. Partierna åt vänster tycker att EU ägnar sig åt fel saker.
Liberalerna är det lysande undantaget. ”Sveriges mest EU-vänliga parti”, enligt såväl de själva som en någorlunda objektiv bedömning, vill ha mer av EU. Vilket är lite härligt i all sin principfasta otidsenlighet. Och kanske vinner de på budskapet, då de sticker ut från mängden och åtminstone har rätt om EU i grunden.
EU är i grunden ett freds- och frihandelsprojekt. Och en extremt framgångsrikt sådant. Men istället för att tacka EU för vår fredliga tillvaro, vår frihet och vårt välstånd så brukar EU få skulden för allsköns klåfingrighet. Ibland är det berättigat. Men det är exempelvis inte EU:s fel att Naturvårdsverket övertolkade ett EU-direktiv och kom fram till att man inte får bränna löv i trädgården på vårkanten. Svenska myndigheter är världsbäst på att överimplementera EU-direktiv. Sådant ändrar man genom att rösta i riksdagsvalet.
Hur som helst så behöver Liberalerna varje röst för att deras mandat ska finnas kvar. Ett dilemma för liberala väljare är att partiets toppkandidat och nuvarande EU-parlamentariker Karin Karlsbro varit en stark intern kritiker mot regeringssamarbetet med SD. Frågan är därför om en röst på Liberalerna kommer tolkas som en röst för Liberalernas vägval eller en röst på en kritiker av detta vägval. I vilket fall så har partiet en intern fråga de kan debattera i offentligheten fram till nästa val. Precis som det ska vara i Liberalerna.
Hotet från SD och högerextremismen är ett tredje vanligt argument för att gå och rösta. Att SD inte är ett parti som andra, med en nationalistisk ideologi och en väsensskild kommunikation, torde vara känt sedan tidigare. Ändå har TV4:as avslöjande om partiets trollfabriker blivit huvudsak i valdebatten.
Och som vanligt blandar man ihop samarbete med, och försvar av, SD. Man måste inte försvara SD för att man ska samarbeta med dem. Det räcker att försvara den demokratiska principen om att makten utgår från folket, samt att vilja ta ansvar för att landet behöver regeras.
Socialdemokraternas lokala företrädare tar i från knäna och tycker att kommunens styre ska avbryta samarbetet med SD. De har förvisso en poäng i det absurda i att SD kan slussa lokalt demokratistöd till trollfabrikerna och är inte så lite lustiga när de kallar pengarna för trolldeg.
Men det grundläggande problemet är att partierna överhuvudtaget får så mycket pengar som de kan göra lite vad de vill med. Eller ”får” och ”får”. ”Tar” är väl en bättre beskrivning eftersom partierna tillsammans röstar igenom alla bidrag i miljardstorlek de tar av skattebetalarna. Eftersom de inte har tillräckligt med medlemmar som vill stötta dem.
Om Socialdemokraterna vill göra något stort så kan de agera för att minska partiernas makt och ta bort partibidragen. Men det är det inget av de etablerade och bidragsberoende partierna som vill. Det är också ett skäl för att gå och rösta. På något annat.