Förvisso får en skola, enligt lag, hålla sin terminsavslutning kyrkan. Emellertid står det i Skollagen att all utbildning måste vara fri från konfessionella inslag. Det påverkar även skolavslutningar, då exempelvis kollektiv bön, välsignelser eller trosbekännelser inte är tillåtna om en skola väljer att avsluta terminen i kyrkan.
Visst kan det tyckas självklart att undervisningen ska vara fri från konfessionella inslag i en sekulär värld där kyrkan sedan ett tiotal år är frikopplad från staten. Dilemmat är dock att det inte är självklart vad som är ett konfessionellt inslag, eller var gränsen mellan sekulära avslutningar hållna i en kyrklig lokal och en konfessionell ceremoni i densamma verkligen går.
Ett tidigare uppmärksammat exempel på denna gränsdragningsproblematik kommer från T4-skolan i Hässleholm. För drygt två år sedan anmälde en anonym förälder skolan eftersom man avslutade höstterminen i den lokala kyrkan – där eleverna fick sjunga psalmer, vilket enligt föräldern torde strida mot skollagen. Skolinspektionen instämde med att psalmsången bröt mot kravet på icke-konfessionell utbildning, varpå skolan fick utstå kritik.
Exemplet är ett av många och den infekterade diskussionen har fått utbildningsminister Jan Björklund (FP) att tröttna. Han menar att debatten om skolavslutningarna beror på att formuleringarna i regelverket varit alldeles för vaga. Därför föreslår regeringen en lagändring som tydliggör att skolavslutningar får hållas i kyrkan, att psalmer får sjungas och att det inte är förbjudet för en präst att tillföra enstaka konfessionella inslag, exempelvis läsa Julevangeliet.
Det är glädjande att det äntligen kan bli ett slut på denna fullständigt onödiga och tröttsamma debatt.
Att lämna skolans traditioner har blivit den enkla utvägen för många rektorer som inte vill känna att de begår en brottslig handling, i ett land där ingen någonsin får trampa någon på tårna. Konsekvensen har dock blivit, som i så många andra jämförbara sammanhang, att de få men högljudda motståndarna går segrande, medan den betydligt större skara som inte har något emot traditionella terminsavslut, med ömmande tår får lämna kyrksalen till förmån för skolaulor och gympasalar.
Givetvis ska människor som inte sällar sig till den kristna tron undslippa trosbekännelser – det är inte tal om något annat. Men att skolor i ett land som varit kristet i åtminstone ett millenium håller terminsavslutning i kristna lokaler under den mest kristna av högtider, är inte särskilt orimligt. Om inte av några religiösa så av rent kulturella orsaker.
Skolavslutningen i kyrkan är trots allt en ritual som förenar mer än vad den separerar. Det är en del av vårt kulturarv, det ger människor i ett allt mer brokigt samhälle något att enas kring – sammanhållning – och erbjuder inte minst en välkomnande hand till den som inte har några naturliga vägar in i svenska kulturtraditioner.
Nog vore det väl uppfriskande om kommande års diskussioner om terminsavslut får präglas av traditionernas fördelar snarare än tramsig kritik. Regeringens lagändring är ett första steg på vägen.