Toleransens vägval

Burkan, en typ av heltäckande klädsel för kvinnor alltmer vanligt förekommande i Främre Orienten, har varit föremål för diskussioner i hela Europa de senaste åren.

Västervik2010-07-19 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Lagförbud gäller i Belgien, Luxenburg och sedan i förra veckan i Frankrike. Inskränkningar eller krav på införande av lagförbud mot bärande av burka på offentliga platser, regionalt eller nationellt, sker i dag i bland annat Italien, Nederländerna, Spanien och i det svenska grannlandet Danmark, där man sedan 2007 inte erbjuder socialbidrag för kvinnor som bär burka. Detta med motiveringen att de på grund av sin klädsel inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessutom sker övervägningar om lagförbud i bland annat Förenade kungariket, Tyskland, Österrike och Schweiz. Alla dessa länder, inklusive Sverige, erkänner i olika utsträckning skolor, företag och enskilda insititutioners rätt att på olika sätt hindra tillgänglighet för burkaklädda personer. De flesta politiska företrädare i hela Europa, från höger till vänster på den politiska skalan, tycks överens om att burkan som fenomen utgör ett hinder för bäraren liksom för bärarens omgivning i ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. Något som man ser problem med: "Vi tror att det finns saker som burka som är svåra att förena med mänsklig värdighet", sade Spaniens justitieminister Francisco Caamano i juni. Det är i stället i frågan om själva lagförbudet som diskussionerna tenderar att gå i sär hos etablissemanget: "Vi är mot burkan, men vi anser att de metoder som tillgrips för att olagligförklara den inte är bra" sade en källa från det franska Socialistpartiet, som kommentar på införandet av det franska lagförbudet i förra veckan. Att burkan utgör en inskränkning av kvinnors fri- och rättigheter verkar de flesta skriva under på, och att den är något man vill lägga vikt på att ta avstånd i från. Alice Teodorescu, framseglande svensk kvinnosaksdebattör tillika ledarskribent för sommaren på Gotlands Allehanda, skriver i en ledartext: "Det här är en svår fråga. Den är svår eftersom den ställer flera friheter mot varandra, testar gränserna i det demokratiska samhället. Religionsfriheten har två sidor - rätten att utöva och rätten att slippa." Att notera hos Teodorescus resonemang är att hon utgår från ett erkännande av burkan som religiös symbol - en tolkning som det fortfarande saknas konsensus kring i Sverige och i resten av Europa - även hos muslimska trosanhängare. Därför finns det en poäng att skilja på den så kallade hijab, huvudduken som bara är till för att täcka håret men inte ansiktet, å ena sidan, och den heltäckande burkan å andra sidan. Detta eftersom burkan i ännu större utsträckning än slöjan ännu inte verkar åtnjuta ett mangrant erkännande att tillskrivas som religiös företeelse, vare sig hos muslimer eller andra, utan annars uppfattas mer som en kulturell företeelse - oavsett bärarens egna eventuella anspråk på ortodox fromhet. En sak är säker. Det sista ordet inte är sagt i den här diskussionen.
Läs mer om