Något tycks ha hänt inom LO. Det vill säga paraplyorganisationen för fjorton fackförbund vars medlemmar en gång i tiden också kollektivanslöts till ett medlemskap i Socialdemokraterna. Men den tiden är till ända och i våra dagar är det fler som slåss om de arbetandes gunst. Frågar man nymoderater, finns det bara ett arbetarparti. Den höga ungdomsarbetslösheten, i skrivandets stund omkring 22 procent, är ett plågoris som försvårar det givna i detta epitet. För att råda bot på detta växande bekymmer, efterlyste Fredrik Reinfeldt en jobbpakt för unga i sitt linjetal under årets Almedalsspektakel. Det är denna inbjudan som LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, nu har tackat ja till.
Det hela innebär att det ska bli mindre friktion för landets unga i övergången mellan utbildning och arbete som enligt Finansdepartementet anses vara en av de huvudsakliga fåror där många faller in i arbetslöshet. Genom så kallade introduktionsanställningar ska landets unga kunna anställas under sin studietid. Då ska man kunna studera vid sidan om sitt arbete. Något regeringen räknar med ska kunna leda till hela 30 000 nya jobb - om allt vill sig väl ska påpekas.
Redan när förslaget om en jobbpakt dryftades under Almedalsveckan kommenterade Aftonbladets Lena Mellin ett sådant samarbete som historiskt. Det historiska i helheten skulle vara att facken och arbetsgivarna inleder samtal med en borgerlig regering.
Om Thorwaldssons samarbete med regeringen är av sådant slag får tiden avgöra. Samtidigt är det kanske också en naturlig utveckling för ett fack som trots sin höga ton, inte längre är så högrött som det en gång var. Faktum är att LO:s medlemsbas i allt högre grad sviker sina forna rötter och i dag sympatiserar knappt hälften av dess medlemmar med Socialdemokraterna. Det vore högst besynnerligt om organisationens ledning inte uppmärksammade denna utveckling.
Sedan ska man förstås inte utesluta möjligheten att den huvudsakliga förändringen står att finna i Moderaterna. Möjligen har partiet blivit så vurmande för den svenska modellen att LO inte upplever detta samarbete som något väsenskilt från de med socialdemokratiska regeringar - låt oss hoppas annat.
Vad kostar då detta samarbete regeringen? Thorwaldsson har under lång tid krävt att de differentierade avgifterna i a-kassan avskaffas. Differentieringen innebär att högriskyrken drabbas av högre avgifter, vilket lett till en massiv medlemsflykt. För regeringen är detta en förhållandevis billig eftergift eftersom det varit ett ämne för kritik såväl inom som utanför Alliansen. Samtidigt finns det förstås skäl att fråga sig om många delar av den svenska modell som Reinfeldt så gärna vill vårda, med sina turordningsregler och avtalsrörelser för de med redan trygga anställningar, är bidragande orsaker till varför unga har svårt att få ett fast grepp på arbetsmarknaden.
Hur som helst innebär jobbpakten en välkommen möjlighet för många unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Dessutom är Thorwaldssons tag om Reinfeldts utsträckta hand, om möjligt ett förändringens tecken i tiden.