Tokhöger. Extremister. Ansvarslösa. Det råder nästan koncensus i svensk debatt om den amerikanska Tea Party-rörelsen. Att världens supermakt nu skakas i grundvalarna skulle bero på en futtig fjärdedel av den republikanska kongressdelegationen som är i kraftig minoritet mot senaten och presidenten förefaller vara högst osannolikt. Ändå beskyller många en gräsrotsrörelse som uppstod häromåret för att bära hela skulden för en ekonomisk politik som påbörjades på 1980-talet och som accelererat rekordsnabbt med Obama med ökade utgifter på 25 procent sedan presidenttillträdet.
Det är lätt att gå på grund i ett sådant intellektuellt djup som mest luktar som den ideologiska häxprocess USA är i allra minst behov av just nu. Politiskt bråk sänkte USA:s kreditbetyg som i sin tur skapat mer politiskt bråk. När det nu eftersöks pragmatism bör fler påminnas om att det var en ideologisk Obama vars räddningspaket för privata bolån, miljardstöd till banker och vilja att till varje pris driva igenom sin sjukvårdsreform som skapade Tea Party-rörelsen. Plötsligt organiserade sig miljontals amerikaner som aldrig förr brytt sig om politik och blev mindre än ett år senare en maktfaktor efter mellanvalen.
Att Tea Party-rörelsen just nu däremot är den enda kraften i Washington som kräver kraftiga nedskärningar och ett definitivt bokslut med USA:s kreditpolitik är oroväckande. Motståndet mot skattehöjningar beskrivs som ansvarslös extremism men är det verkligen ansvarstagande att låta medborgarna betala det högsta priset för statens bekymmer utan att ens övervägt tillräckliga utgiftsminskningar? För länder som Sverige på 90-talet präglades vägen tillbaka efter krisen av tuffa men nödvändiga beslut och i Storbritannien pågår just nu kraftiga nedskärningar över hela linjen. Varför skulle det vara annorlunda för USA?
Största problemet är nämligen utgifterna och inte intäkterna. Den amerikanska ekonomin samlade förra året in cirka 2 500 miljarder dollar i skatter medan skulden ligger på nästan 15 000 miljarder dollar. För gemene amerikan är det samma sak som att tjäna cirka 50 000 dollar om året och ha en kreditkortsfaktura på 300 000 dollar. En lösning är att öka tillväxten och sysselsättningen men först måste USA återfå det långsiktiga förtroendet av omvärlden och kreditinstituten. Då krävs mer än kortsiktiga "quick fixes" och istället en politisk vilja att en gång för alla ta av sig spenderarbyxorna.
Att miljontals amerikaner röstade in Tea Party-rörelsens kandidater i de amerikanska mellanvalen borde tolkas som ett rop på hjälp och en önskan om förändring. Poängen med gräsrotsrörelser är oftast att det underifrån växer fram en vilja att peka på problem och få till en förändring snarare än att erbjuda fullt genomtänkta lösningar. Nu krävs ett ledarskap som blickar framåt och inte bakåt. Det är absolut nödvändigt med strukturella reformer som gör upp med decennier av ansvarslös kreditpolitik. I den delen kanske knäppskallarna i Tea Party-rörelsen trots allt har rätt.