Det skulle inte förefalla helt förvånande om en som vunnit sitt andra val på raken och borde ha många spännande framtidssatsningar, visioner och tankar också skulle vara passionerad i sitt anförande. Men icke. Och inte heller stämde Aftonbladets artikel om formtopp, eller så dolde han den mycket väl.
Statsminister Fredrik Reinfeldts inledningsanförande var något av det gråaste som han hittills levererat. Kanske var hans plan att inte verka för stöddig, entusiasmerande och engagerad med tanke på oppositionens lama ankor - oavsett vad, var det en både tråkig och misslyckad strategi.
Gårdagens anförande av Reinfeldt var i stora drag en repris av en inspelning från förra debattens inledningsanförande och det dessförinnan och det dessförinnan och så vidare: Jobbskatteavdragens förträfflighet och regeringens finfina hanterande av finanskrisen och svensk ekonomisk politik. Och visst har det gått bra, regeringen har skött sig förträffligt i dessa avseenden och väljarna har premierat.
Men som KD-ledaren Göran Hägglund så riktigt poängterade i sitt anförande: "Det är självklart så att i politiken kan, eller måste visionerna vara större än just detta, alltså större än att enbart handla om budgetbalans, större än att bara handla om ordning och reda i de offentliga finanserna. En välskött ekonomi är en förutsättning för att vi ska kunna förverkliga större visioner om ett ännu bättre Sverige. Men välskött ekonomi är ett medel som inte ska förväxlas med målet."
Statsministerns borgerliga partiledarkollegor lyfte dock tack och lov på den våta visionära filt som stundom ligger över de borgerliga partierna och lät oss ta del av annat än statsministerns nästintill repriserade tal om den fina ekonomiska utvecklingen. De lyckades i debatten att formulera något bortom det dagsaktuella och det bådar gott - såväl för idédebatten på den borgerliga planhalvan och för återvalsmöjligheterna för småpartierna som ligger illa till i opinionen. Unga väljare lockas precis som andra av handfasta förslag, men också av uttalade ideal och visioner, se bara på Miljöpartiet i årets val.
Den politiska debatten fick under långa stunder stå till sidan för den avtackningskanonad som uppstod i kammaren när Mona Sahlin och Maria Wetterstrand hållit sina anföranden. Dessa bägge företrädare gjorde sina sista partiledardebatter i riksdagen. Det finns utan tvekan bättre forum för avtackningar än riksdagens talarstol vid en partiledardebatt. Sådant sätter fokus på annat än politiken och det är att beklaga, inte minst i ett redan förlamat politiskt tillstånd som dagens. Oppositionsledaren och de populära språkrören kan förvisso tycka till - men åhörarna vet att det som sägs av dessa mycket väl kan vara helt inaktuellt om bara några månader.
Men från talarstolarna delades presenter ut, varma hyllningstal hölls och kramar utdelades till politiska vänner och motståndare, med undantag för SD:s Jimmie Åkesson som förhöll sig tämligen kylig till det hela.
Riksdagsåret 2011 har börjat och under våren kommer både Miljöpartiet och Socialdemokraterna hålla kongresser där dagens lama ankor ska ersättas med, vad partierna hoppas, nya nytänkande, förändringsbenägna och framtidsfokuserade ledare. När riksdagen håller partiledardebatt precis före sommaruppehållet kommer nya personer att finnas i partiledargänget. Och vem vet - om småpartiernas kräftgång fortsätter kan också vårens sista partiledardebatt förvandlas till en avtackningsceremoni.