Efter att ha utmanat sittande partiledare Göran Hägglund om partiledarposten och förlorat dusten har spekulationerna gått på högvarv. Kommer Odell att sitta kvar som ordförande i partiets riksdagsgrupp? Om inte, vem kommer i stället? Och hur kommer detta att påverka de olika falangernas stridslystnad?
De kristdemokratiska rikstingsombuden gjorde rätt i att välja om Göran Hägglund som partiledare. Icke desto mindre är det ett sundhetstecken i ett demokratiskt parti när det finns människor som vågar utmana de rådande strukturerna, som vågar tro på sig själv och som vill göra skillnad. Mats Odell vågade och ville. Han blev en missnöjets röst mot ett partietablissemang som inte lyssnade in tillräckligt.
Förhoppningsvis har partiledardiskussionen inom KD givit en och annan tankeställare. Kritik fälls inte enbart för att irritera eller för att ställa till bråk. Kritik är viktig för att kunna vässa arbetet och göra starkare och bättre ifrån sig. I bästa fall går det så småningom att titta tillbaka på matchen Odell - Hägglund och dra slutsatsen att denna var det reningsbad som behövdes, där kritiken fick fritt utrymme att ventileras.
I måndags meddelade Mats Odell att han drar sig tillbaka från sitt uppdrag som den kristdemokratiska riksdagsgruppens ledare. Beslutet är klokt ur flera aspekter - framförallt markerar det ett slut på polariseringen mellan Hägglund och Odell, som pågått under ett bra tag. Odell förlorade partiledarfajten, då är detta ett naturligt steg att ta.
Odell har tjänat svensk politik i allmänhet och kristdemokratin i synnerhet under en mycket lång tid - allt från ordförandeposten i ungdomsförbundet till ministertaburetter, både som kommunikationsminister i Bildt-regeringen i början av 90-talet och i Reinfeldts första regering som finansmarknadsminister. På Kristdemokraternas riksting i slutet av januari gav han besked att han är intresserad av att fortsätta tjäna Kristdemokraterna. Och det kommer han nu att göra genom att fortsätta sitt värv i riksdagen som näringsutskottets ordförande.
Nu gäller utmaningen för Kristdemokraterna att sluta samman och fokusera på sin politik. Men det gäller också och att våga lyfta fram duktiga politiker med varierad profil, människor som sticker ut. Våga vara frimodiga!