Det var väl inte riktigt den största överraskningen i svensk politik, att Baylan skulle lämna platsen som partisekreterare. Det överraskande var snarare att tillkännagivandet kom så sent. Ibrahim Baylan har varit en av de ledande socialdemokraterna bakom förlustvalet 2010 och var en av de ledande i samband med Göran Perssons förlustval 2006. När S säger sig vilja förändra och förnya torde det vara en självklarhet att också byta ut partisekreteraren som har en tung roll i det interna partiarbetet.
Processen att finna en ny partiledare verkar ha gått i stå. Förra veckan träffades distriktsordföranden för överläggningar med valberedningen och att döma av de kommentarer som trots allt pyst ut ur de slutna rummen, verkar sökandet efter en kompromiss att fortsätta. I och med att Baylan avgår kan valberedningen också spela med partisekreterarposten som en joker. Distrikt och grupper som kräver en kvinnlig partisekreterare om det blir en man som ny partiledare, kan nu tillgodoses. S-kännaren och författaren Christer Isaksson menade i en Ekointervju i går att partisekreterarposten också kan vikta höger-vänsterpositioner - blir en högersosse partiledare kan det mycket väl bli en vänstersosse som partisekreterare.
Det är helt uppenbart att partidistrikt och andra intressegrupper inom arbetarrörelsen är oense om vilken kandidat som anses vara bäst lämpad till att bli ny S-ledare.
Sedan tidigare har ett antal namn cirkulerat i massmedia och i helgen visade det sig att några distrikt nominerat ytterliga personer för att eventuellt tänka nytt för att finna den perfekta kompromissen.
Kanske kommer länsbon Håkan Juholt att segla upp som kompromissernas kompromiss - åtminstone verkar han stärka sina kort inom traditionella vänsterdistrikt som Skåne och Blekinge.
Dan Nilsson, ombud för Kalmardistriktet på partikongressen i slutet av månaden och politiker i Västerviks kommun, kommenterade partiledarvalet i lördagens VT. Hans svar är en spegelbild av hela rörelsen. Han vägrar nämna kandidater som han hoppas på men säger att det ska vara en "ny ledare som sätter partiet på rätt väg", och rätt väg får man reda på, är "den klassiska socialdemokratiska välfärdspolitiken som är bra för alla". Intetsägande så det förslår. Är det av rädsla för att satsa på fel häst som han och många med honom inte vill säga något? Eller för att de inte vill sticka ut i det socialdemokratiska Janteträsket - för ve och fasa om man skulle ha en ståndpunkt om det alla talar om.
Personen som väljs måste ha kongressen bakom sig, den saken är helt klar. Men personen måste också kunna sätta sin prägel på det socialdemokratiska partiet och samtidigt balansera partiets olika falanger och flyglar och få dem att röra sig åt samma håll. Det är inte någon enkel uppgift.
Taktiserandet kring vilken laguppsättning som ska ro den socialdemokratiska skutan är enormt och tyder inte minst på att självförtroendet är rejält naggat i kanten.
När nu Ibrahim Baylan också tackar för kaffet, innebär det att valberedningen har större spelrum och fler godbitar att dela ut i jakten på den ultimata kompromissen.