Ledare: SVT:s Dokument utifrån i söndags: Om USA-vänsterns regleringsiver

Självklart är rubriken ovan påhittad - för någon kritisk dokumentär om USA-vänsterns regleringsiver sändes inte i söndags. Inte heller handlade den om det demokratiska partiets uppenbara kris efter kongressvalet.

Västervik2010-11-10 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Få utländska val, om ens några, är så hårdbevakade i svenska medier som de amerikanska och få utländska valrörelser blir så hårt vinklade som de amerikanska. Vem minns inte hur okritiskt Michael Moores skildringar under Bush-eran mottogs i Sverige - när republikaner i dag på motsvarande provocerande vis framställer makten, är den mediala hyllningskören inte lika diger. Tea Party i Amerika hette SVT-dokumentären som sändes i söndags och som byggde på en smärre härdsmälta av lågvattenmärken. Anonyma källor, en del extrema exempel och otaliga snusförnuftiga kommentarer från såväl den svenska "speakern" som den brittiske reportern på plats. Som vanligt framstod amerikanska högersympatisörer som onda, obehagliga och rent av moraliskt förkastliga, när de i själva verket bara nyttjar sin demokratiska rättighet - att göra sina röster hörda. Det är röster som bygger på visioner som inte går i linje med Obamas och hans maktapparat i Washington. Ett ytterligare lågvattenmärke var då den brittiske reportern Andrew Neil kommenterade Tea party-rörelsens okrönta drottnings - Sarah Palins - röst: - Vilken skrikig röst, var hans kommentar. Som om det hade något med saken att göra. Och som grädde på moset framställde man genom dokumentären dessutom Tea party-rörelsen som en smula rasistisk. Sakligheten saknades - sannerligen. I Sverige, där regleringsivern går över bristningsgränsen också inom dagens politiska höger, där skatterna fortsätter att vara höga, där Moder Svea helst ska stå på tröskeln och kika in i såväl kök som sovrum med ett formulär för utförande av genuscertifikat, är det klart att människor som vill se ett samhälle med färre regleringar, lägre skatter och större personlig frihet betraktas som ett svart skynke. Hans Bergström, tidigare chefredaktör på liberala Dagens Nyheter, reflekterade i sin kolumn i gårdagens DN över svenska kommentarer till det nyligen avhållna kongressvalet i USA. En bärande idé han har är att svenska liberaler agerar mot sina egna ståndpunkter när de sympatiserar med demokraterna i USA: "Man stödjer med stor glöd en politik på andra sidan Atlanten - (...)nej till valfrihet i skolan, kraftigt höjda skatter på entreprenörskap, gigantiska stödpaket för bilindustri och banker, nej till frihandelsavtal etc - som man inte för ett ögonblick skulle förorda i Sverige". Visst är det underligt. Med få undantag stödjer det svenska politiska etablissemanget Obamas politik i USA. Säkert finns det olika anledningar till det panikartade svenska motståndet mot den amerikanska frihetsrörelsen. Kanske är det rädslan för att låta människor få större makt över sina egna liv som talar? Kanske är det för att Tea party har ideologiska ståndpunkter och principer och dessutom vinner folkligt gehör för dessa. Det sistnämnda är kanske det mest skrämmande för flertalet svenska politiker som för länge sedan har tappat sina.