Tisdagen den 20 juli inträffade Skattefridagen. Skattefridagen är den dagen då normalinkomsttagaren har tjänat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna betala årets alla skatter, och är en dag som uppmärksammas varje år sedan 1971 av Skattebetalarnas förening. Att den dagen inträffar när mer än halva året passerats, illustrerar hur högt det svenska skattetrycket verkligen är.
Skattetryck mäts som skatter och avgifter i procent av bruttonationalprodukten (BNP), som i sin tur är ett mått på den totala ekonomiska aktiviteten i ett land, vanligtvis mätt under ett års tid. Att skattetryck mäts mot BNP innebär att metoden riskerar att vara missvisande - den uteblir till exempel att visa på det faktum att Sverige sedan årskiftet 2010 har världens högsta marginalskatt. Något som anmärkningsvärt nog alltså inträffade under Alliansregeringen. Hur som helst ger denna konventionella metod för mätning av skattetrycket, som bland annat tillämpas av OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling i världens demokratier, en fingervisning och är något att utgå ifrån när man diskuterar länders skattenivåer.
Det svenska skattetrycket ligger på 48,2 procent. Det kan jämföras med EU-snittet, som ligger på 39,8 procent, och OECD-snittet som ligger på 35,9 procent. Det svenska 48,2-procentiga skattetrycket innebär att vi har världens näst högsta skatter i världen. Bara Danmark går om oss med sina 48,9 procent. Hur ser det ut i resten av vår nära omvärld? Norge ligger på 43,4 procent, Finland på 43 procent och Island på 41,4 procent. Tar man Norge med sitt 4,8 procentenheter lägre skattetryck, jämfört med Sverige, skulle man kunna tro att vårt grannland i väst låg fullständigt i ruiner. Detta om man tog de rödgröna på orden i deras retorik så fort diskussioner om skattelättnader i Sverige kommer på tal. Man skulle kunna tro att norrmännens 4,8 procentenheter lägre skattetryck skulle innebära att de stackars norrmännen blev halshuggna på löpande band med huvudena fastklämda i medeltida stupstockar, eller förtvivlat lufsade runt halvnakna i snödrivorna längs fjordarna i snöstormen i värsta Barnen från Frostmofjället-manér, grimaserandes av fasa, oavbrutet skrikandes ut mot Nordsjön i en enda stor, grotesk Edvard Munch-scen. Lyckligtvis är så inte fallet. Och tvärtemot vad de rödgröna vill hävda, så finns det en hel del vi skulle vinna på att ta efter - i Norge, liksom i EU och resten av OECD-länderna. Bland annat det lägre skattetrycket.