Såväl majoritet som opposition kom under kvällen att ställas inför allmänhetens frågor och funderingar, allt omsorgsfullt modererat av upprorsledaren Peter Iselau – en nödvändig omsorg eftersom känslorna stundvis och som befarat, kom att svalla över.
Vid sidan om själva utfrågningen skulle även närvarande partier ges möjlighet att delge just sin långsiktiga vision för kommunen. Dock tillföll denna möjlighet enbart oppositionen med anledning av tidsbrist, något som av förklarliga skäl framkallade frustration.
Utfallet är ledsamt. Inte bara för att det med cyniska ögon skvallrar om upprorets bristande erfarenheter utan också för att debatten förtjänar all rättvisa den kan få.
Det finns med all sannolikhet inga onda uppsåt med incidenten, men det väcker onödiga misstankar om upprorets långsiktiga intressen.
Peter Iselau beklagar det inträffade och lovar att nästa stormöte kommer ge särskilt utrymme åt majoriteten. Om majoriteten i sin tur känner sig manad att delta och upprorets medlemmar ger den rättvist utrymme, återstår även denna gång att se.
Vad som däremot kan sägas säkert är att det finns all anledning till eftertanke, så här i stormötets efterdyningar.