Innan Dagens Nyheters avslöjanden visste knappt någon att ens Tillväxtverket existerade och många är fortfarande upprörda över miljonslöseriet. Tyvärr var det inget undantag eller ett isolerat fall. Igår fortsatte myndighetshärvan när statliga Vinnova avslöjades för att ha lagt över 2,8 miljoner kronor på bland annat slott, herrgårdar och lyxkonferenser. Av Sveriges 376 myndigheter finns det sannolikt fler exempel på vansinnesslöseri. Därför kallade igår ansvarige ministern Annie Lööf till krismöte med generaldirektörerna för samtliga myndigheter som hon ansvarar för. Förmodligen borde de flesta av övriga statsråd göra samma sak. Dessutom borde kontrollsystemen och internrevisionen ses över eftersom det onekligen varit möjligt att bryta mot egna policydokument.
Det är ingen hemlighet att svällande byråkrati och stora organisation nästan per definition leder till ineffektivitet och bristande kostnadskontroll. När det dessutom handlar om någon annans pengar är incitamenten få att hålla nere kostnaderna och att vara sparsam med varje krona. Allianspolitiker som innan maktskifte ofta och gärna påpekade behoven av att banta myndighetssverige har inte varit särskilt framgångsrika. Sedan maktskiftet 2006 har myndigheterna förvisso blivit färre, från 468 till 376 stycken, men antalet anställda har sjunkit marginellt från 205 000 anställda till 199 000 st. Trenden har varit att centralisera, slå ihop och ombilda. Hälften av minskningen av antalet myndigheter kan direkt härledas till ombildningen av Arbetsförmedlingen, Lantmäteriet och Riksarkivet. Dessutom har ytterligare 55 nya statliga myndigheter tillkommit.
Problemet är inte bara skenande kostnader och statlig byråkrati som sväller utan att varje myndighet börjar leva sitt eget liv. Myndigheterna använder skattemedel från politikerna för att kunna påverka samma politiker. Under årets Almedalsvecka satsades sju miljoner kronor på ren lobbying med kamp för mer pengar, ökat inflytande och mer självbestämmande. Till exempel ville universiteten roffa åt sig så mycket som möjligt från höstens forskningsproposition medan Försvarsmakten använde hundratusentals skattekronor för att träffa och prata med sina egna chefer. Flera myndigheter har länge bedrivit politisk opinionsbildning och köpt reklamplatser för det egna budskapet som flyttar gränsen från myndighetsinformation skrämmande nära myndighetspropaganda. Det skadar tilliten men inget tyder på att det kommer att minska i omfattning.
Regeringar kommer och går men generaldirektörer och chefstjänstemän består. Inte ens riksdag, regering och den yttersta politiska makten i Sverige kommer åt statens självspelande pianon som kostar miljarder i administration. Den socialdemokratiska socialministern Gustav Möller lär ha myntat uttrycket: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". Det gäller i allra högsta grad även statens myndigheter.