Staten och kärnkraftskapitalet
Centerpartisten Sven Bergström har i riksdagen slitits mellan lojaliteten mot sitt parti och hans övertygelse som kärnkraftsmotståndare. Bergström har länge hotat att rösta med oppositionen för att hindra alliansen från att ta bort det nuvarande förbudet mot byggande av kärnkraft.
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
vara beredd att rösta med
alliansen. Skälet är att han fått
igenom de tre krav han har ställt. Bergström vill att
beslutet ska träda i kraft först 2011, att inga statliga subventioner ska få användas, samt att framtida kärnkraftsentreprenörer ska vara fullt skadeståndsskyldiga vid en eventuell olycka. Bergströms första krav är rimligt och bra. Det innebär att folket får tid att säga sitt. Kärn-
kraften blir en valfråga. De andra två kraven är svårare. Bägge syftar till att fjärma staten från att delta i en framtida kärnkraftsutbyggnad. Kvar blir privata entreprenörer som måste vara beredd på investeringar i storleksordningen 60-70 miljarder under en byggnadsperiod på tio till femton år. Därtill ska läggas försäkringskostnader som redan i
alliansregeringens ursprungliga förslag skulle vara skyhöga. I praktiken kommer en privat entreprenör inte att kunna bygga och driva en kärnreaktor, utan hjälp från staten.Kärnkraftsproduktion kommer aldrig att bli en näringsform bland andra. Driftsäkerhet, slutförvar av avfall, utvecklingsforskning och krisberedskap är bara några i raden av
frågor som kräver djupgående samverkan mellan
entreprenören och statliga myndigheter. Ett byggande av en ny svensk kärnreaktor skulle kräva ett stort engagemang av den svenska
staten. Det skulle kräva både statliga subventioner och garantier. Bergström är motståndare till kärnkraft och vet att ingen entreprenör ensam kan för en ny svensk kärnkraftsreaktor. Att han lyckats driva igenom sina krav om förbud mot statligt engagemang innebär i praktiken att frågan är tillbaka på ruta noll. Det bästa allians-
regeringen kan göra nu är att ta in frågan i val-
rörelsen, och be om väljarnas mandat för att bygga nya reaktorer. För Socialdemokraterna är frågan mycket problematisk. Utan ny kärnenergi kommer många jobb inom basindustrin att drivas ur landet. Klassiskt starka S-fästen i norra och mellersta Sverige kommer att bli förlorarna. Partiet kommer att klämmas mellan Miljöpartiet och de egna facken. Det är inte möjligt att i samma
energipolitik både gå Miljöpartiet till mötes och samtidigt rädda svenska jobb och svensk välfärd. Majoriteten av svenska folket gör samma bedömning som allianspartierna: ny svensk kärnkraft är bättre än andra tänkbara alternativ. Kärnkraft är därför en valvinnarfråga för alliansen. Förhoppningsvis ger valet alliansen ett starkt mandat att ta fram ny svensk kärn-energi - och i det arbetet har staten en självklar plats.