Den främsta invändningen mot att kriminalisera eftersupande synes vara utredarens tro att det endast skulle vara delvis effektivt. Kaevergaard sade vid presentationen att hon nog trodde att det skulle gå att upptäcka och lagföra eftersupning men att det var mer tveksamt om det skulle få fenomenet att minska.
Det förutsätter dock att straffen för eftersupning är lägre än de för rattfylleri. Kaevergaard menar att de måste vara det, då reglerna ska skydda olika intressen. Rattfylleri är kriminaliserat för att skydda liv medan eftersupande skulle kriminaliseras för att skydda rättsprocessen. Problemet med att eftersupande är tillåtet är dock att reglerna för rattfylleri inte fungerar, och därmed inte skyddar liv.
När man kör exempelvis en bil utsätter man andra för fara. De potentiella skadeverkningarna är enorma och hotar såväl liv som egendom. Under normala omständigheter är risken låg och fördelarna med motortrafik överväger vida riskerna.
Men i de fall den som framför ett motorfordon har druckit eller nyttjat droger är förhållandena annorlunda. Riskerna är inte längre små och de samhälleliga fördelarna av att ha den berusade delen av befolkningen på vägarna är obefintliga. Att sätta sig bakom ratten i onyktert tillstånd är enbart att visa ett djupt förakt för andra människors liv.
Tekniken finns redan för att upptäcka om någon ljuger om eftersupning. Exempelvis visar urinprover alkoholnivån som den var två timmar tidigare. Två urinprover med en timmes mellanrum visar med önskvärd tydlighet om det endast handlar om eftersupning. Dessutom handlar nästan alla fall av eftersupning om lögner i hopp om att undgå bestraffning. Men lagstiftningen behövs ändå.
Dels för att en kriminalisering, särskilt med straff som motsvarar rattfylleriets, skulle få många att avstå från såväl faktisk eftersupning som att ljuga om det. Båda fenomenen tar rättsystemets resurser i anspråk för att utreda dessa förhållanden och en hård nog lagstiftning skulle därmed även medföra att rättssystemets resurser kan användas på andra områden.
Det kan förvisso, som en sista utväg för eftersupandets försvarare, hävdas att den som bara dricker efter att ha varit med om en olycka inte påverkar någon och därför borde låta hållas. Men den förare som har så dåliga nerver att den behöver dricka alkohol efter det att vederbörande i nyktert skick har varit med om en trafikolycka och inte kan vänta tills polisen anländer kan svårligen sägas vara lämplig som innehavare av ett körkort.
Bil är ingen rättighet, men liv är det.