Det är ett av resultaten från en undersökning som Lärarnas riksförbund låtit göra. Syftet har varit att få grepp om hur det egentligen står till med språkundervisningen i den svenska skolan.
Något annat som kommer fram är att hela 80 procent av språklärarna säger att de inte varit på vidareutbildning i målspråkslandet under de senaste fem åren. Det är allvarligt. Levande språk är under konstant förändring. För att kunna behålla en god färdighetsnivå måste språklärare kontinuerligt repetera sina kunskaper i de länder där språken talas.
I de fall lärare får sådan vidareutbildning verkar det tyvärr så att det oftast sker på privat initiativ, utan stöd från arbetsgivaren.
Undersökningen "Språk på sparlåga" presenterar fakta som inte kan ses som något annat än ett underkännande av skolans huvudmän. Det vill säga kommunerna. De har misslyckats med att se till att eleverna får tillgång till god undervisning i moderna språk. För eleverna innebär det naturligtvis ett sämre utgångsläge på en konkurrensutsatt arbetsmarknad som mer och mer förutsätter omfattande språkkunskaper.
När det gäller vilka moderna språk svenska elever väljer att läsa finns det en tydlig trend. Franska och tyska tappar, medan spanska snabbt stiger i popularitet. Det är också en dålig utveckling. Inte därför att det skulle vara något fel på spanska. Tvärt om. Spanska är ett världsspråk som tidigare haft för svag ställning i Sverige.
Nej, problemet ligger i att många elever säger att de väljer spanska därför att undervisningen inte ställer så stora krav som till exempel tyskan. Ett skäl till att spanskan upplevs som kravlös är att det finns jättestor brist på utbildade spansklärare.
Samtidigt är det förstås nedslående att de som företräder tyska och franska inte lyckas övertyga eleverna om nyttan med att läsa dessa språk. Tyskland är Sveriges viktigaste exportmarknad och också den mylla ur vilken vi hämtar råvaran till vår snabbast växande basnäring - turismen. Franska är ett viktigt språk inom EU, och för den som vill ha en ingång till tillväxtmarknaderna i Afrika.
Det är en tråkig paradox att när svenska skolbarn har bättre möjligheter än någonsin att få användning av sina språkfärdigheter, då klarar inte skolan att leverera dem.
Som förälder gör man bäst i att ge akt på uppgifterna från Lärarnas riksförbund. Det gäller att ställa krav på skolan där ens barn spenderar dagarna. Har lärarna verkligen behörighet att lära ut sitt ämne? Får de kontinuerlig fortbildning? Finns det tillgång till tekniska hjälpmedel som förbättrar kvalitén i språkundervisningen?
Skolreformerna har inte alltid varit till det bättre. Men på ett sätt har de varit avgörande. De har gett brukarna möjlighet att välja bort dåliga skolor. Använd den möjligheten.