Tidigare har Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit tveksamma, men i början av november slöt de bägge partierna en överenskommelse med regeringen, och nu har det formella beslutet fattats.
Regeringen har dock tvingats till eftergifter. Bland annat ska den svenska styrkan successivt minskas, från dagens cirka 650 soldater till cirka 400 soldater vid utgången av år 2012. 2014 ska den internationella Afghanistaninsatsen, ISAF, formellt avslutas, men kvar blir ett antal utbildare för att stödja och utbilda afghansk militär.
Därefter är det oklart vad som sker. Det hade visserligen varit ett tecken på flexibilitet att inte låsa sig vid framtida handlingsplaner för långt i förväg, om det inte vore för att det i det här fallet inte har ett dugg att göra med klok eftertänksamhet, utan helt enkelt med att man inte har en aning om vad man ska göra sedan.
Beslutet om truppminskning är olyckligt. 1964 sa den amerikanske amiralen Arthur C Davis att man inte kunde åka ner för Niagarafallen i en tunna "bara lite grann", med vilket han menade att USA skulle intervenera med full kraft i Vietnam, eller inte alls. Citatet har blivit ökänt som en symbol för militär intellektuell stelbenthet, men inte desto mindre finns det en poäng i att vissa åtaganden kräver en miniminivå av engagemang för att inte vara meningslösa eller kontraproduktiva.
Det finns en nedre gräns för hur liten en militär styrka kan vara och fortfarande göra sitt jobb och - framför allt - skydda sig själv i en miljö som Afghanistan. Den gränsen tangerar redan den svenska Afghanistanstyrkan. Det är ett faktum att 400 svenska soldater blir väsentligt otryggare än 650 svenska soldater.
Den militära delen av Afghanistaninsatsen har lidit av att vi under förra mandatperioden hade en opposition där Socialdemokraterna inte orkade hävda en ansvarsfull ståndpunkt mot kritiken inifrån det egna partiet och behovet av anpassning till sina rödgröna partners.
Och i dagsläget, när regeringen inte längre har egen majoritet, får den gamla - goda principen - om blocköverskridande enighet i frågor av detta slag alltjämt avgöra.
Regeringen har gjort avsevärda insatser för att upplysa om vad Sverige vill göra i Afghanistan. Helt ärlig har dock regeringen inte varit om motiven. Att värna kvinnors rättigheter och säkra skolgång åt flickor är vällovligt, men i första hand är Sverige i Afghanistan av säkerhetspolitiska skäl. Sverige är där som en solidaritetsförklaring med dem som delar våra värderingar och kulturella grundvalar.